Och det med enstaka regnstänk på armarna sista biten.

Himlen är mörk och molnig, och det blåste markant mer än igår. Mör i benen, första gången jag cyklar två dagar isträck, och tydligen får jag höja cykelsadeln, för när jag hoppade på cykeln i måndags efter någar veckor utan att ha trampat det minsta så fick jag en känsla av att det var en barncykel jag hamnade på.

Musik i öronen så går det mycket bättre att trampa, och visst var jag trött sista biten, men ändå tyckte jag att det gick bättre än innan.

Fast den jäkla vågen rör sig inte. Inte ett kilo jag har gått ner sedan i början av juli. Äter som jag ska (ok jag missar nog att äta ibland, men det är faktiskt inte så lätt att äta varannan-var tredje timme) men jag rör mig och trots det står vågen stilla...

Borde kanske leta upp ett gammalt hederligt måttband och mäta istället. Kan ju vara så att jag tappar cm istället. Det är ju inte alltid som vågen säger hela sanningen.

Sitter och löser korsord, och i senste Allers finns nr 19: Hört och sagt, där jag hittade följande ordspråk:

"Ingen är så blygsam så att h*n inte gärna hör beröm"

Och det stämmer ju väldigt bra! Jag är sådan. Tycker det är genant när någon berömmer en, jag vet inte hur jag ska ta det. men om ingen berömmer en så blir man osäker på om man är bra, om det man gör är tillräckligt. Risken är att man skryter om sina framgångar istället, för att få höra dom uttalade, erkända av andra....

fast nackverken sitter kvar...

Jag har ont i nacken, får extra ont om jag sitter länge vid datorn eller i sängen och löser korsord eller läser. Så igår tog jag en av mina Tiparol, och ganska så snart somnade jag som en klubbad säl (tog en för lite sedan när jag hade ont i ryggen, sov som en stock i 5 timmar)

Vaknade vid halv nio, men skulle kunna ha sovit i flera timmar till. Fast jag har fortfarande ont i nacken.

Dessutom får jag gå till doktorn och kolla upp ett födelsemärke, det har vuxit lite och kliar. Vill ha bort skiten. Det irriterar. Helst om jag har en riktig BH på mig. Och vem vill alltid springa med en sport-BH påsig?? Inte jag!

Idag kommer Rune & Lilian för att hälsa på. Roligt. Lilian bor egentligen i Vrämland så det är 5 månader sedan vi träffade henne senast. Rine var här i juli, dagen innan resten åkte till Alingsås.

Och så behöver jag märka kaninungar.Har flera kullar där det är dags nu.

Men helst av allt vill jag gosa mops idag, så jags la försöka ringa Camilla och se om det passar att jag våldgästar något i förmiddag. Har ju inte sett Annas minsta valpar (inte mops) eller Ciders lilla tjej....

Nej, inte riktigt ändå =)

Jag cyklade min lilla runda idag också (trots träningsvärk i knäna och hmm.... mina sittben får jag väl kalla det fast skinkorna är väl det rätta ordet)

Tar bara en halvtimme ungefär att cykla ca 6-7 km. Till Pukavik, längs med E22 till Norje och så hem. Skönt, fast det är rätt så typiskt, när jag kommer till Möllebjörkevägen och ska köra hem från Norje så blir det motvind. Och då är man redan trött i benen.

När jag kom hem så tappade jag upp ett härligt, varmt bad med skum från Doves nya tvål, det där med gurka och grönt te som de gör reklam för på tv, luktar underbart. En bra bok också, livet är toppen.

Fast jag får börja säga åt pappa att fälla ner toalocket efter sig (varför kan karlar aldrig det??) för när jag läst färdigt och skulle börja att tvätta mig så höll jag på att kasta min alldeles nya harlequin bok i toastolen. Missade den med 5-10 cm. Hade väl varit toppen...NOT!

Nu sitter jag här och bloggar, iklädd endast två badlakan, ett om håret och ett runt kroppen. Är egentligen torr, men känner mig så matt efter badet så det var skönast att vila vid datorn ett tag.

Skulle följt med Fredrik igår och tittat på valpar, men något annat kom emellan och jag var inte hemma förrän vid halv fyra. Åkte halv nio på morgonen.

Hektiskt dag, men det hanns med lite roligt också, bland annat ett kort besök på Kiviks marknad, där jag aldrig varit innan.

När jag kom hem så badade jag Godis och Lillan. Lillan fäller så det är perfekt att bada bort de lösa håren. Ska ta henne om någon vecka igen.

Bara Pyret slutar att löpa så ska jag bada henne och Elton också.

Idag vaknade jag med huvudvärk, och av den sorten som inte går bort med Alvedon. Lika jobbigt var gång! Händer inte så ofta längre, en när det väl händer så är hela dagen kaputt.

Idag börjar Östersjöfestivalen, med trav på Travbanan i Asarum. Vet inte om vi ska dit, får se. Inte så road av det.

Har övat Lillan var dag här hemma me dkopplet, och hon står som en klocka. Använder inget godis, tror hon blir alldeles för fokuserad på det, och så är jag "överdrivet" glad i rösten när jag berömmer henne, och det gör jag ofta. Låter henne stå någon minut innan jag berömmer. Tar det längre och längre mellan, sjutton också om jag inte ska få henne att stå som hon ska!

För er som inte vet vilken Malin är så kommer här en liten presentation:
Malin är min systerdotter. Hon fyller 16 i december. Hon tillhör bokstavsbarnen, dvs hon har en diagnos och är förståndshandikappad.

Malin är inte dum, ånej, tro inte det. Hon är bara senare i sin utveckling. En framåt, härlig tjej som får vänner överallt, och som inte förstår varför man är elak mot varandra.

För lite sedan fick hon en mobiltelefon med kontantkort. Hon älskar när man ringer till henne, och i går ringde hon till moster Emme, vid halv åtta på morgonen.

- Åh sov du? så pratade hon en stund innan hon sa åt Emme att somna om igen. Någon timme senare ringde hon till Linda (som också sov nu när hon har semester). Några minuters kallprat med en yrvaken Linda innan hon sa: Åh det kommer någon, och så la hon på.

Innan mobiltelefonen så ringde hon på den vanliga telefonen, men inte mobilnummer, utan hemnummerna. Passade på när mamma och pappa var ute, och när hon fick höra att pappa Ingmar var på väg in så la hon på i örat på den hon pratade med.

Funderar på om jag skulle ringa henne senare i kväll på mobilen och fråga om hon ville följa med ner till havet och testa metlyckan. Hoppas det fortsätter att vara fint väder ikväll så blir det av framåt sju tiden.

Cyklade till Pukavik som vanligt, fortsatte sedan längs E22 till Norje där jag sedan siktade på hemmet igen. Vet inte riktigt hur långt det kan vara, si så där en 6-7km kanske. Tog bara en halvtimme, men sista backarna var jag ganska mör i benen. Slarvat med motionen så flåset och benmusklerna är ganska så obefintliga just nu.

De har grävt ner någon sorts kablar mellan Norje och Pukavik, och sedan har de plattat till och fixat så att det blir som en cykelväg eller promenadstråk. Kan ta och gå den med hundarna längre fram. Men inte ännu, vill cykla till mig lite kondis först.