Ja, faktiskt det är helt okej. Det är mindre okej att vara elak och småsint för att man känner så.

Jag kan vara avundsjuk på andras framgång, lycka eller tur. Det betyder inte att det är okej att börja prata illa om dem, till dem osv.

Jag är avundsjuk på de som skaffar fler barn till exempel. Kan tycka det är orättvist när jag så gärna vill och har velat ha fler barn hela tiden. Men det betyder inte att jag tycker illa om dem eller missunnar dem deras lycka. Det betyder inte att jag inte gratulerar dem. Att jag ibland gråter en skvätt för att jag inte fått fler är en annan sak. Men det är ju så att det går inte på egen hand, man måste vara 2. Oavsett om eller hur du väljer att skaffa barn som singel så krävs det en liten ingrediens från minst en person till. 

Och när den andra parten i ett förhållande vägrar så är det inte enkelt. Inte heller när man fyllt 50, då är det väldigt mycket svårare.

När man får hemringning för att ens barn inte sköter sig i skolan (mobbar, bär sig illa åt, lyder inte lärare, stör på lektionerna eller slåss på rasterna) och jag vet hur familjen är, kan jag tönka att det kan de verkligen förtjäna. Har inte ännu fått någon om L, men när det händer så har han nog jobbat sig till ett samtal han också, frågan är bara om det är oprovocerat eller en reaktion på hans utsatthet i skolan? En diskussion som får tas den dagen det händer. 

Men han har fått be annat barn om ursäkt för att han var otrevlig helt utan anledning. Rätt ska vara rätt. 

Jag kan bli avundsjuk på de som vinner mycket pengar, brukar tänka att hoppas det är någon som är i stort behov av pengar, och inte någon krösus som köpt en lott för sina fickpengar (överblivna sedlar och mynt). 

Jag kan bli avundsjuk nör jag inte får höga poäng på mina kaniner och ser andra som får det MEN vet också att i dagsläget förtjänar inte mina kaniner jättehögt så jag får jobab vidare, Och det är väl det som är haken: Man får JOBBA för att bli/få bättre. Sällan man får en massa gratis. 

Kontentan: Ja, det är okej att könna avundsjuka och skadeglädje INOMBORDS. Inte så trevligt att agera, kommentera om det högt till eller om andra. 

Förra veckan var ganska stressig för mig, en dag extra på jobbet, innebandymatcher på helgen (publik men det tar på krafterna med all spänning) ett extra vattenpass på söndagen. I går hade jag semester för att skjutsa mamma till sjukhuset för koll av hennes cancer i urinblåsan (orsakad av rökning, japp ni hörde rätt, hon har fått cancer i urinblåsan på grund av rökning, liksom min ena svåger. Mammas lite snällare variant än hans). Väl där hälsade vi också på Linus kusin som låg över på sjukhuset efter att ha hoppat ner från storebrors säng och landat så illa att det blev en spricka i benet med gipsning och stilla läge i 2 veckor. Inte lätt för en 4:a åring som är vild i vanliga fall. 

Så i går när jag kom hem började jag få ont i magen, riktigt knip. Maten lockade inte så jag gick upp och la mig vid 16-tiden och vaknade när DirektReklam ringde vid 18. 2 timmar senare somnade jag igen och sov till kl. 7 i morse. Jag har sovit med dubbla täcken, chenillestrumpor och nattlinne i natt och frös fortfarande när jag vaknade. Men nu börjar jag på värme i allt utom fötterna så det blir inte mer ved i kaminen i dag. 

I dag känner jag mig lite överkörd men bättre än i går. Potatisskalningen har gått i etapper, en potatis åt gången och vila emellan. 

Lite småsur bara, att ha karensavdrag och sjukavdrag på denna lönen ingick inte i min planering.

Det är mer som en fars - den vilda jakten på att komma fram på telefon till sin vårdcentral.

När jag ramlat på jobbet ringde jag flera gånger till vårdcentralen när jag började få ont. Jag ramlade i november, kom fram i mitten av januari.

När jag började få problem med mina armar jagade jag vårdcentralen i flera dagar utan att komma fram, tror det gick närmare 14 dagar innan jag fick en återuppringning.

I 1,5 vecka har Linus haft problem med sin ena stortå, svullen, öm och när han badat den i varmt såpavatten har det kommit ut var. Han har försökt att få ut allt men eftersom det gjort ont inte kunnat trycka. I fredags började jag ringa efter vattengympan kl. 9 och då var alla telefontider slut igen, ringde med jämna mellanrum hela dagen. I dag ringde jag kl. 8:01 och då äntligen fick jag kontakt. Kl. 14:30 hade vi tid och fick träffa först en sköterska som tittade på tån, konstaterade att den var inflamerad och gick för att hämta en kollega att ta en andra titt. När andra sköterskan kom in konstaterade de att Linus behöver penicillin, ingen mening att ta kontakt med läkare där och då för dels är Linus för ung för att börja mixtra med tårna och dels vill inte läkaren göra något förrän inflammationen lagt sig. De skulle lägga till en läkare att skriva ut penicillin. 

Har läst anteckningarna, de konstaterade att det var var i svullnaden men eftersom det gjorde så ont på Linus när de tryckte ville de inte trycka mer. 

Så nu är det bara att vänta på att läkare skriver receptet så jag kan yta ut och börja medicinera honom. 

Fick också uppmaning att ingen träning denna veckan och ordentligt knutna bra skor.

Jag har sedan Linus föddes sagt att han har mysko tånaglar. Det gjorde det extra intressant när andra sköterskan säger att de tånaglarna gör att han har risk för att få nageltrång lättare än andra. 

Mitt andra ärende för Linus när jag sökte tid var för att han på ett par träningar haft svårt att andas, Pipigt och flåsigt. Eftersom det är rätt så mycket astma i släkten både på min och Markus sida och eftersom Linus fick testa en kompis inhalator med bra resultat så är det lika bra att kontrollera. Så oavsett foten har han en läkartid den 19 mars för kontroll av det.

I dag har jag och Lotta varit och tittat på en lokal inför kaninutställning. Det är ju inte Mörrums Folkets Park precis, men den är alldeles för dyr för att hyra numera. Så vi har hittat en mindre lokal och ett datum i september. Kanske vädret tillåter lite utställningsburar utomhus, vi kan ju hoppas. Men det är tillgång till toaletter och kök, klubbstuga och många sittplatser. 
Så nu börjar vi spinna på planerna, annons, folk, mm. Länge sedan vi anordnade någon utställning i Blekinge så det ska bli kul. Dock är vi väldigt få i föreningen så det blir väl jag och Lotta och närmaste familjen som hjälper till. 

Så då har man anmält kaninerna.

På söndag ska samtliga kaniner ställas, Maja 3 år gammal, hennes döttrar från förra året och Linus båda hermelutter.

I Örsjö ska hermelutterna och Majas döttrar ställas. 

Snart dags att anmäla till Önnestad också. Sedan tar vi paus igen.