Tiden rinner iväg. Inte klokt att det redan gått två veckor.

Och idag har vi bott ihop i en månad också, roligt.

Mycket nytt, nya rutiner och nya vanor. Inte bara för Linus utan även för oss. Det är inte allt som kan vara som vanligt. Inte än i alla fall.

Igår hade vi besök. Först kom farmor och farfar och sedan kom moster Lotta, Ingmar och kusinerna Malin och Anton. Linus fick fina kläder i present och idag har han sparkdräkten från Lotta på sig, härligt mjuk i plysch :)

Inlägget om när Linus kom till världen var lite kort så jag tänkte berätta lite mer om mina upplevelser, förlossningen kanske och hur det har varit denna första veckan.

Blir pekfingervalsen när jag skriver, för huvudpersonen tror att han är hungrig igen.

Kl 22,28 skrevs vi alltså in, kopplades till CTG och kollade värkar etc. Därefter ganska så snart in i själva förlossningssalen. Värkarna kom och gick, och jag fick lustgas. Ingen trevlig känsla alls, men ingen tid till annat. Barnmorskan tog hinnorna, och ganska så snabbt därefter satte de riktiga värkarna fart. Som en flod - omöjlig att stoppa. Från första värken tog det bara 14 minuter innan han landade på min mage.

På grund av farten ut sprack jag ganska så ordentligt och fick åka ner till OP för sutur både invändigt och utvändigt.

Vid sju kom jag äntligen upp till rummet, där mina grabbar väntade på mig.

Nu var det meningen att jag skulle få igång kisseriet igen, men det var inte så lätt. Främst eftersom jag svimmade på toa. Som tur väl var så satt jag ner på toastolen med en sköterska hos mig. Så jag fick tappas på urin två gånger under dagen för det var risk för svimninge vid varenda försök att gå på toa själv. Dessutom - fy fasen vad det sved i underlivet. Inte bara den normala svedan att vänta efter en förlossning förstår jag, utan även den efter stygnen. Och gissa att det var nervöst när jag under torsdags natten kände att det var dags att göra the big thing... Får inte krysta på grund av stygnen, så jag dricker laktulos och parafinolja varenda morgon. Nervöst värre kan jag lova!

Blekinge Landsting erbjuder gratis höftledsscreaning på nyfödda, och det ska göras under de första två levnadsveckorna. Så även om jag var trött och fortfarande virrig efter OP mm så pratade jag med sköterskorna, och redan kl 8 på onsdags morgonen beställde jag tid för Linus. Så slapp vi åka tillbaka bara för en sådan sak. Det blev ju lite resor för Markus i alla fall fram och tillbaka.

Sov en stund runt tre tiden något och när jag vaknade så var det som om någon hade bytt kanal, ingen yrsel direkt och kunde ta mig upp utan problem. Lyckades också få igång kisseriet. Skönt.

På torsdagen var det stor dag för lillkillen. Först läkarundersökning, sedan ner och screana höfterna och som grädde på moset hans första bad. Inte så uppskattat. Men jag fick bevis på att hans kisseri funkar för det stod en stråle över hela skötbordet när hab protesterade. Barnbäcket hade redan satt igång.

På fredagen var det dags igen, först PKU-provet (blodprov från ådra på skallen) hörseltest och vikt. Sedan kom moster Linda och kusin Emil och hämtade oss. Gissa att det var skönt att äntligen få komma hem, till sin egen säng, sin egen miljö och till Markus förstås!

Mamma skjutsade sista biten så jag passade på att ta en dusch innan hon åkte igen.

Idag kom då äntligen hans mage igång. Det måste nog vara en nybliven förälder till det, men gissa om det var skönt att se hans fullsketna blöja! Sista bajsblöjan kom annars på lördagsmorgonen. Och i morse när jag bytte hans kissseblöja så var även navelstumpen borta.

I morgon kommer sköterskan från BVC hit, då blir det en ny vikt. Spännande. Han ligger ofta vid bröstet så det borde synas på vikten :)

Meningen är att han ska sova i vaggan, men det är inte alltid det funkar, han sover nätterna hos oss. Men i lördags sov han tre timmar i vaggan och då var vi istället där och kollade så allt var okej med honom. Idag har han sovit där två gånger och då passade jag på att ta en dusch och byta i tvättmaskinen under tiden. Skulle bakat kladdkakemuffins också, men de blev kassa, har gjort något fel när jag vispade ihop smeten och så ville han ha mat och ren blöja mellan två plåtar.

På onsdag kommer moster Ida med familj och hälsar på, och på torsdag ska han fotas till BLT. Vet inte om det bara blir foto på honom, eller på hononm och mig. Pappa jobbar samtidigt.

Apropå foto, lyckades ta ett foto igår när han ligger hos sin pappa och kikar på sin egen spegelbild i garderobsdörren. Man ser hur han har ögonkontakt med sig själv ^^

Kände det lite konstigt i tisdags, det var något som inte var som vanligt. En svag värk i ryggen men inget mer egentligen, bara inte som vanligt. Hade sms kontakt med mamma under dagen, eftersom jag skulle göra Janssons frestelse, till middag, för första gången och ville ha lite guidning. Fick ett sms av mamma: blir "rädd" varenda gång det kommer ett sms, att ni har gett er av till BB. Nej då, svarar jag, allt är lugnt... eller hur :/

Någongång strax innan sex gick jag på toa, och upptäcker att det är blod när jag är färdig, så jag ringer till Förlossningen i Karlskrona, men eftersom det var "allt" så skulle jag avvakta och hålla koll. När Markus kommer hem strax efter sex säger jag lite på skoj: är du beredd på en tur till Karlskrona ikväll? Fast innerst inne trodde jag inte att det skulle vara dags egentligen.

Vi fick åka in strax efter nio, var på förlossningen 22,28. 7 cm öppen, hoppla. 23,59 kom han till världen,

3390 g tung och 52 cm lång guldklimp!

Och middag i Agerum. I år hade vi lyckats få ihop alla sex syskonen. De enda som fattades var Lottas två äldsta och deras barn annars hade vi varit full liga. Men det hade aldrig lyckats att få ihop alla på en och samma gång i Agerum, vi har helt enkelt blivit för många för stora inomhuskalas där numera.

Men det gick i alla fall att få in oss 22 utan problem, eller ja, i trängsel men med skratt går det mesta  .

Benjamin skulle sitta bredvid i soffan och leka med musse och lastbilen, han blev skitsur när jag hivade upp lillasyster Lovisa hos oss också. Lovisa sprang och ropade Milla en hel del, frågan är bara om det var bara mig hon menade eller om Lotta och Jessika också går under det namnet, för jag satt i fåtöljen och tittade på TV och hon stod bara 1½ meter från mig i soffan och ropade ut efter Milla, när Lotta och Jessika var ute med Zambo och Boss.

Klara var lite avvaktande, hon gillar inte riktigt att jag eller Linda har de andra kidsen, men det gick bra ändå. Även om de ska göra allt likadant de där fyra   .

Vi åkte hem först, jag orkade helt enkelt inte längre, är trött och det var jobbigt med så mycket ljud även om jag bidrar till det själv också. På hemvägen passade vi på att åka inom och hämta vaggan som fröet ska ha den första tiden. Pappas första nalle låg där i också, gulligt   

Japp, idag går vi in i vecka 39.

Hade sammandragningar i lördags men nu är allt lugnt igen. Skrämde   när jag hade problem att andas men hur konstigt är det med en bebbe som trycker på och dunderförkyld?

Gör inte många knop och det är ganska frustrerande. Visst, har aldrig varit den mest aktiva typen, men det är inte roligt att stå bredvid och titta på. Helst nu när jag trots att jag är ständigt sömnig, har fullt av energi egentligen. Bara svårt att få den kanaliserad.

Väskan är packad - någolunda kanske, men med bodys, byxor, mössa, filtar och lite till mig. En del räknar upp massor som ska med, och en del säger bara egna kläder, så det är inte lätt att få den färdig egentligen.

Fortfarande inte så nervös egentligen, men ser fram emot det med spänd förväntan.

Fast det är många frågor som snurrar, som hur märker man att vattnet gått? Kaskad eller sippra? Slempropp? Värkarna etc.

Japp, så här ser vi ut idag   

Inte långt ikvar nu och det känns vill jag lova.

Även om jag haft en väldigt enkel graviditet utan mer problem än foglossning, så är det tungt. 11 kilo har jag gått upp, och på senaste tiden samlat på mig lite vätska.

Skämtade i lördags och sa att nu behövs det snart en talja i taket för att jag ska orka ta mig upp ur soffan   .

Fotade lite kaniner sist jag var i Agerum.

Från vänster:

New Zealand Red född 2010, hona

Rhinsk Schek "Hermann" Lindas ena grand old man, född 2007. Alltid utsvulten.

New Zealand Red hona född 2011, importerades från Tyskland förra året och har nu en kull efter en av de importerade tysk-hannarna.

Sist och yngst: New Zealand Red född 2011, pappas egen uppfödning.