Väger nu ikväll hela 130g. Det är en ökning sedan födslen på 26g.

Jag har vätskat henne med jämna mellanrum men det var först ikväll som jag inte kunde göra det alldeles själv, ikväll började hon protestera mot nålsticket genom att vända och vrida på sig.

Jag har inte fått henne att flaskan så mycket under dagen, ändå har hon ökat fint. Det borde ju tyda på att hon diar på Indra, trots att jag inte sett det själv.

Hon ligger sällan på sin värmedyna, utan mer ofta lite under Indras juver (det måste vara varmt och gott där, och för en valp borde det lukta ganska så förföriskt *ler*) eller mellan Indras bakben, ena benet som kudde och andra som täcke.

Two priests decided to go to Hawaii on holiday.

They were determined to make this a real vacation
by not wearing anything that would identify them as clergy.
As soon as the plane landed they headed for a store
and bought some really outrageous shorts, shirts, sandals, sunglasses, etc.

The next morning they went to the beach
dressed in their 'tourist' garb.  
They were sitting on beach chairs,

enjoying a drink, the sunshine and the scenery when a
'drop dead gorgeous' blonde in a topless bikini
came walking straight towards them.
They couldn't help but stare.  

As the blonde passed them she smiled and said
'Good Morning, Father ~ Good Morning, Father,'
nodding and addressing each of them individually,
then she passed on by.  
They were both stunned.
How in the world did she know they were priests?  
So the next day, they went back to the store
and bought even more outrageous outfits. 
 
These were so loud you could hear them before you even saw them!
Once again, in their new attire, they settled down in their chairs to enjoy the sunshine.  
After a little while, the same gorgeous blonde,
wearing a different colored topless bikini, taking her sweet time,
came walking toward them.  
Again she nodded at each of them, said

'Good morning, Father ~ Good morning, Father,'
and started to walk away.  
One of the priests couldn't stand it any longer and said,
'Just a minute, young lady.' 'Yes, Father?'  
'We are priests and proud of it, but I have to know,
how in the world do you know we are priests, dressed as we are?'  
She replied, 
 
'Father, it's me, Sister Kathleen.'

Så ont i handen så att jag fick ta en värktablett, och nu sitter jag här i ett saligt rus.... eller saligt och saligt... Otäck känsla. Känner mig klar i knoppen, men resten av kroppen hänger  inte med som den ska. Tabletten i kombination med min brist på sömn, vilken tur att jag i´nte ska ut och köra idag!

På Plussidan: har inte ont i handen längre, såvida jaginte känner på det röda för då jäklar!

Eller ja kanske inte, när jag vägde henne igår så hade jag precis vätskat henne, så det var lite plus på den vikten. Idag vägde jag henne INNAN jag vätskade henne.

Morgonens vikt var 124g

En annan sak som har oroat mig lite grand, är att hon varit så tyst. Det är inte normalt för en så liten valp att ligga som en skalbagge på ryggen och försöka vända på sig, utan att ens öppna munnen och protestera mot livets orättvisa.

Idag är Indra mycket lugnare. Hon har varit så flämtig, orolig och rastlös. Men idag är det mycket bättre. Tror att jag har haft det alldeles för varmt på mitt rum, för hennes del. Valpen kan jag alltid ge extra värme i form av sagda varmvattenblåsa, extra filtar, varm mat och varm vätska i nacken. Men det är svårare att få Indra att bli svalare. Ja de andra i rummet är också flämtiga på nätterna, så nu är elementet nerskruvat ett par grader.

Inatt välte hon sin vattenskål på golvet, vet inte vad hon skulle göra, men kl 3 fick jag lägga handdukar på golvet. Idag får jag torka det riktigt, för det var inget vanligt vatten utan druvsockervatten, lite klibbigt kanske.

Varannan timme i natt har jag stigit upp, masat mig ner till köket (och nästan gått in i dörrkarmen ute vid trappen varje gång) plockat fram mjölken och fixat till valpens dos, satt på vatten i kokaren till rengörningen efteråt, gått upp och gett Svarting hennes välling och sedan gått neroch diskat undan efter mig.

Nu vid 8 var jag så trött, gjorde samma procedur, plus att jag skulle byta vatten i varmvattenblåsan OCH ha varmt vatten i ett dricksglas där sprutan med koksaltlösning kunde värmas innan jag sprutade in det i nacken på Svarting.

Vad man lätt glömmer när man häller varmt vatten i en sådan blåsa är att det bildas luft, som blåsan måste "rapa" upp, så man häller inte så fort, och man försöker se till att det är lite öppet mellan tratten och blåsöppningen.... Men inte jag inte! Vilket resulterade i att min vänstra hand är alldeles röd och värkande. Bara jag tänker på att röra vid den så ryser jag av smärta.... Kokhett vatten rätt över handen, tur att det var den vänstra och inte den hägra för då hade det varit kört...

Har under ett dygn ungeför gett extra mat till de två. Nu hjälpte det inte på Rödingen, men lilla Svartingen har ökat 5 gram i natt.

Tyvärr betyder detta troligen att Indras di klommer att sina, eftersom jag har gett Svartingen så ofta som varannan timme. Men så länge som jag tycler att det behövs, så kommer jag att fortsätta med det.

Visst är det ett jobb som man ville slippa. Inte för att det är just jobbigt, utan för Indras skull. Men vilken härlig känsla när man håller lilla valpen i ena handflatan och nappflaskan i andra, hon sträcker sig och suger som en liten igel.

Och 5 gram, det är bra. Det är mer än hon ökat innan. Håll tummarna!

Har helt tappat gnistan. Hon var mindre än Svartingen, men är den av dom som ökat bäst nu under ett par dagar... men idag gav hon upp. Nu ligger hon i valplådan, andas ytligt, har inte ätit på flera timmar och kan inte förmås att ta varken spruta eller nappflaska. Har vätskat henne flera gånger. Har tagit det tunga beslutet att ta bort henne. Finnsinget hopp om livet längre.

Svarting är piggare, men har under dagen gått ner 5 gram. Henne ger jag nu flaska med jämna mellanrum.

Varför frågar man sig? Vad gör att det kan gå så här fel?

Förklaringarna kan vara många. Har mist valpar i kullar tidigare, men inte så här. En hopplös känsla. Och säkert lika traumatiskt och jobbigt för stackars Indra.

Valparna kom redan på dygn 59, men jag har fått tidigare och de har varit okej.

Valparna var små, men jag har tikägare som parat med Elton, och som klarade en 83g valp utan extra stödmatning.

Det var likadant med Pyrets sista kull: tiken var jättetjock, men valparna som föddes fram var pyttiga...

Nu kämpar jag med lilla Svarting och hoppas på att det ska gå bra. Tankarna som just nu rör sig i mitt huvud är väl främst: ska jag våga para fler tikar. Eller rättare sagt: orkar jag med att para fler tikar. Finns aldrig garantier, nästa kull kan gå jättebra!

Som tur väl är så dröjer det i alla fall 2-3 månader tills nästa tik ska paras. Jag hinner fundera mycket, och framför allt "förtränga/glömma" hur jobbigt detta varit.

Idag när jag skulle vätska valparna så gick det inte. Inget skinn att lyfta på Svarting och Röding, ja det var inte ens 0,5ml i nacken på henne innan det var stopp. Så de kan ju knappast vara uttorkade, eller hur?!

Och Indra själv är mycket lugnare idag, inte så flämtig, tempen 38,3, och ligger mera utsträckt med bebbarna när de ska dia. Hon kan ju haft ont av livmoderssammandragnngar igår...

Men Calcium i någon form ska ändå köpas hem (tack Anki, har vidarebefodrat till mamma som ska sköta inköpet, så att hon är förberedd om de inte har det hemma)

Har med jäman mellanrum inatt vaknat och då har jag passat på att värma nytt vatten till värmedynan. Inte så ofta de vill ligga där nu.

Trots deras minskning i natt så är jag ganska hoppfull. Det tar tid att hämta sug när man fötts, både för mamman och barnen, och deras vikter var ju inte mycket att hurra för redan från starten.  Målet är nått när båda ökar stadigt dygnet runt,men jag förstår att det kan dröja. Bara de ökar på dagen och inte tappar för mycket på natten så är jag nöjd..