Tja... fick delarna till Putte bytta, ny och mindre svamp i hålet, och med en pencillinkompress underst. Drog ytterliggare ett stygn i såret. Min kropp tycker inte att trådarna ska finnas kvar, utan stöter bort det. Kan vara det som triggat alltihopa.

Fick två genomsköljningar med ättika i såret. Ja, ni läste rätt, ÄTTIKA. Inte den vi använder till matlagning, men ändock Ättika.

Klipptes bort död fettvävnad så att nya rena ytor blottades, det ska gärna blöda lite grand för då läker det bättre. Mindre plast som täcker, vilket min hud är glad för, öm och sårig, och med röda prickar där det varit täckt av plast.

Helt klart en infektion, men inget som kräver antibiotika, mer än kompressen underst i hålet.

Nu är det inte så stort som innan, tror djupet är ca 1½cm, mot 2-2½ innan. Såg mycket friskare ut. Bra!

Har haft Putte en vecka nu och känner mig så jäkla feed up på allt!! Jag skulle ju vara läkt och fitforfight nu, inte ha ont och behöva kånka runt på Putte i ur och skur. Men tacksam för att jag fått denna chansen ändå, utan honom skulle jag ha ett mycket värre sår på magen än nu, och utan operationen hade jag haft en hängmage fortfarande, eller varit tjock o fet och sur. Det finns det tillräckligt många som är ändå.

Ser det fortfarande som mitt livs chans, och tycker det är jäkligt synd att inte fler tar chansen att förändra sitt liv, sin tillvaro!

För egentligen mår jag så mycket bättre, orkar mer, jämnare humör (jag lovar, man märker inte själv hurdant humör man har när man mår som jag mådde, och som andra kan må, finns levande bevis för det fortfarande) har chans att - även om jag nu inte har egna barn - ha chansen att se mina syskons barn och barnbarn växa upp, ta studenten, skaffa familjer.  Min hälsa är så mycket bättre!

Idag är det dags för att åka in till sjukhuset i Karlshamn och byta Puttes slit-o-släng delar. Ska få magen tvättad med tvål o vatten också, ni kan inte ana vad skönt det är. Efter att ha magen (visseligen mindre del av magen än tidigare) inplastad, och fast förankrad i Putte.

Som Micke sa i Lördags, det värsta jag kan råka ut för nu är en väskryckare   

Har ju glömt att berätta. Igår när vi var på väg hem från Anette, så fick pappa syn på ett par älgar som stod bland träden på ena sidan och åt. Linda stannade, vände och vi körde tillbaka, försökte få upp kameran snabbt som sjutton, för i bland träden stod inte två utan tre älgar och mumsade. Men när vi stannade bredvid dom och hissade ner bilfönsterna så bestämde de sig för att nu fick det vara nog, vände på klacken och sprang upp i skogen.

Så gott att få se dessa majestätiska djur levande ute i naturen. Fria...

Förra gången jag såg älg var när jag o Rasmus skulle köra upp till Emme o Niklas, och en kom o sprang ut rakt framför bilen. Annars så ser man dom mest på djurparker.