Vaknade vid halv sju idag. Ja, egentligen vaknade jag tidigare, men försökte febrilt att somna om, miss i nassen jööö. Men halv sju vaknade mobilen till liv, trots att jag försökte ignorera den så gick det inte vilket i och för sig bara var bra, eftersom jag ställt den på det klockslaget med vilje.

Förra gången jag hade tid på sjukhuset vid kvart i åtta så var det lång kö till disken, så jag stressade på mamma med vilje att vi skulle åka redan vid kvart över sju, och det var en himla tur att jag gjorde det, för bilen ville inte starta. Bara att försöka få igång den med starthjälpa av mammas o pappas bil. Kallt som fan. -6,6 grader ute, och ingen fungerande värme i bilen. Stelfrusna och jäkligt glada att det inte är mer än 1,5 mil till Karlshamn från vårt hus  

Inga problem att hitta parkering och ingen kö, så jag var i tid.

Min bil verkar inte gilla när jag ska till sjukhuset: den dagen jag var där på inskrivningssamtal så vägrade den att starta när jag kom ut, dagen jag skulle opereras så kokte den och ville inte längre än till Mörrum, och idag fick vi starta med kablar. Det måste vara en "han" så tjurig som den är, som en liten unge...

Träffade två sjuksköterskor, den ansvariga från det svenska företaget som står bakom Putte och så kirurgen. Glatt gäng, fast man fick en liten känsla av "ju fler kockar desto sämre soppa" när de skulle packa in mig i plast och sätta dit  pumpen.     En som ser på och kommer med goda råd om det behövs, en som plastar in, klipper till svamp i rätt storlek mm och två som ska göra detta nästa gång. Innan kirurgen sätter allt på plats så klipper han rent från död vävnad, och så säger han från företaget: känner du något? Nej svarar jag, det gör inte ont (sved till lite på ett ställe men det var inget allvarligt) och Martin, kirurgen säger: nej, jag vet att efter en sådan här operation tappar man känslen ett tag, oftast.... Hallå! Inte säga sådant förrän efteråt, till en som är rädd för smärta...

Jag är den första i Sverige som testar denna pumpen. Det finns sådana punpar tidigare, men det är första från ett svenskt företag om jag fattar rätt. Så man är allt lite av en försöksråtta   

Så pumpen Putte hänger i en väska på min ena höft. Han är ganska så tyst av sig, ibland låter han, men då är det något fel, för den funkar optimalt när den är tyst. Han är inte stor, väger ca ett kilo, och är vit. Han ska vara min polare nu i 2-3 veckor är det tänkt. Enda gången han inte ska hänga med är när jag duschar, då ska jag koppla loss honom. 2 timmar kan jag vara utan, om det skulle behövas. Och på nätterna ska han stå i en laddare, men fortfarande vara fast förankrad i slangen på min mage.

På onsdag ska jag tillbaka så att sjuksystrarna byter svampen och plasten/dränaget. Då ska det synas stor skillnad på såret är det menat. Spännande.