Igår eftemiddag, vid 17-18 tiden så trodde jag att kampen var över, att slaget var förlorat.

Lillsnuttan satte troligen mat i halsen, och var i princip borta. Det gick så snabbt. Hon blev alldeles stel, andades inte och hade vi inte slungat, sugit, blåst, masserat så hade hon verkligen varit borta. tungan var snudd på blåaktig, men blev rosa igen, och vi såg och hörde hennes andning sätta igång.

Jag stod med tårar i ögonen, ihopsnörd hals och telefonen i handen, redo att ringa till Indras matte och husse och tala om den sorgliga nyheten, men pappa vägrade ge upp, han la henne på ryggen och masserade, blåste lite luft i halsen, masserade, vände henne på magen och andningen satte igång.

En halvtimme senare ligger hon och snuttar från Indra igen...

Resten av kvällen var det med andan i halsen och orolig mage som man gav henne mat. Idag har hon ätit jäklar anamma. Vikten verkar pendla 128-132g så jag har börjat att tvivla på min digitalvåg....

Stackars mamma kommer att vara ett nervöst vrak de 3 timmarna jag är iväg idag, och de 4 timmarna som morgondagen medför.

Men jag har gjort en del ändringar: bytt napp, till en med mindre hål. Blandat ny björcks blandning, där jag varit än mer noga med hur mycket Citronsyra som jag tagit i, eftersom den gör att blandningen klumpar sig när den svalnar. Måste ha räknat fel på den förra (gjorde en mindre dos än den som står i receptet) för dagens blandning är jämnare i konsistens och klumpar inte.  Och den är troligen godare också för hon snuttar mycket mera på flaskan.

Varför fortsätter jag att flaska henne, kanske ni tänker? jo för att på nätterna har jag gett henne mer sällan så att hon ska snutta av Indra, och visst gör hon det, men hon tappar ngt gram nästan var natt, så hon får ju inte tillräckligt där.

Däremot är det mindre mängd vätska varje gång jags ka vätska henne, i morse var det bara 2 mil innan det var stopp (och hon protesterar mot sprutan numera)

Som jag sa till Indars matte: Jag kommer att fortsätta att kämpa, för hon är hur pigg som helst!

 

Anki J.

17 mars 2009 23:01

Usch, vilka mardröms sener du tvingas vara med om. Vilken tur att ni alla är så envisa och rädda livet på den lilla, lilla
Kram

http://www.jankils.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna honan kommer att paras senare i vår. Båda hennes föräldrar ör stambokförda på 95p, pappa Jocke har 2*95. Hon har själv 2*95p.  Hon ska paras med Herr Larsson, 96p.  ...

I går hade vi föräldrarmöte i Linus innebandyklubb. Det är flera föräldrar som klagat på tränaren och den som är med som ledare på matcherna. Det toppas i laget under matcher, Linus är en av dem som får minst spelartid, minst byte och minst passninga...

I helgen funderade vi på att byta till sommardäck men det kom en heldag i Furuboda och en kaninutställning i vägen    När vi vaknade upp i dag kändes det helt okej. Visseligen har det mesta smält bort men vitt var det ändå. Men några bakslag ska ...

Nu har vi varit på kaninutställning i mars månad. Först var det Örsjö 16/3. Jag ställde mina 2 sparade rex-flickor och Linus ställde Nacho och Herr Melin.  Mina flickor fick 93p vardera. Den ena för att hon hade längre vita stickelhår och den andra...

Ja, faktiskt det är helt okej. Det är mindre okej att vara elak och småsint för att man känner så. Jag kan vara avundsjuk på andras framgång, lycka eller tur. Det betyder inte att det är okej att börja prata illa om dem, till dem osv. Jag är avun...