Snacka om selektivt minne. Man planerar sina kullar/kombiantioner. Jämnför stamtavlor, kollar hälsorseultat och hundens utseende och mentalitet. Vissa raser ska ha ny undersökning årligen för att få gå i avel, kanske man även tar blodprov och utstryk för att hitta rätta dagen att para på.

Sedan är det flera veckors väntan innan man är säker på om tiken är dräktig, förhoppningar och önskningar som kanske går i stöpet och man får vänta tills nästa löp för att gå igenom allt en gång till.

Ultraljud, röntgen eller bara leva på hoppet.

Dagen D börjar närma sig. Långt ifrån alla tikar valpar på 63e dygnet, Indra som är min senaste kulls mamma, kom på 59:e. Mitzi, som var mamma till min M kull, kom på 57.

Själva valpningen är inte alltid okomplicerad, tikarna kan ha det jobbigt, öppningsvärkar i flera dagar, kanske stora valpar, svåra att krysta fram. Valpen har fel läge, man får dra och lirka, tiken vill inte röra den, eller tvärtom är så på den att du inte har en chans att ta reda på efterbörd, kolla så att allt är okej mm.

Man vakar kanske en hel natt och sedan är det dags för valparna att anlända, varpå man i flera nätter där på är som en nybliven amma, minsta pip i valplådan gör att man tänder sänglampan, stiger upp och kollar läget.

Kanske tiken har dåligt med di, eller alldeles för mycket di, och så får man hålla koll så att hon inte lägger sig på valparna. En del tikar bäddar frenetiskt en längre tid efter att ha valpat, och då får man hålla koll så hon inte skickar iväg sina nya barn huller om buller.

Man väger två gånger om dagen, ökar de som de ska, kanske någon behöver stödmatas, kanske någon behöver vätskas upp med injektioner i nackskinnet.

Efter 5-6 veckor kanske man sover gott om natten, men då har man andra sysslor och kanske bekymmer istället.

En hunduppfödare kan jämnställas med en zombie den första tiden efter valpningen...

så går det ett år, och man börjar om hela proceduren. Man har glömt, eller kanske förträngt, hur det var att ha förra kullen. Kommer bara ihåg det som var bra, lätt, enkelt och okomplicerat.

Det krävs att man är på ett särskilt sätt, om man ska vara uppfödare. Det är minsann inget för den veka och klenmagade typen... Och att vara lite galen underlättar det också ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna honan kommer att paras senare i vår. Båda hennes föräldrar ör stambokförda på 95p, pappa Jocke har 2*95. Hon har själv 2*95p.  Hon ska paras med Herr Larsson, 96p.  ...

I går hade vi föräldrarmöte i Linus innebandyklubb. Det är flera föräldrar som klagat på tränaren och den som är med som ledare på matcherna. Det toppas i laget under matcher, Linus är en av dem som får minst spelartid, minst byte och minst passninga...

I helgen funderade vi på att byta till sommardäck men det kom en heldag i Furuboda och en kaninutställning i vägen    När vi vaknade upp i dag kändes det helt okej. Visseligen har det mesta smält bort men vitt var det ändå. Men några bakslag ska ...

Nu har vi varit på kaninutställning i mars månad. Först var det Örsjö 16/3. Jag ställde mina 2 sparade rex-flickor och Linus ställde Nacho och Herr Melin.  Mina flickor fick 93p vardera. Den ena för att hon hade längre vita stickelhår och den andra...

Ja, faktiskt det är helt okej. Det är mindre okej att vara elak och småsint för att man känner så. Jag kan vara avundsjuk på andras framgång, lycka eller tur. Det betyder inte att det är okej att börja prata illa om dem, till dem osv. Jag är avun...