Snacka om selektivt minne. Man planerar sina kullar/kombiantioner. Jämnför stamtavlor, kollar hälsorseultat och hundens utseende och mentalitet. Vissa raser ska ha ny undersökning årligen för att få gå i avel, kanske man även tar blodprov och utstryk för att hitta rätta dagen att para på.

Sedan är det flera veckors väntan innan man är säker på om tiken är dräktig, förhoppningar och önskningar som kanske går i stöpet och man får vänta tills nästa löp för att gå igenom allt en gång till.

Ultraljud, röntgen eller bara leva på hoppet.

Dagen D börjar närma sig. Långt ifrån alla tikar valpar på 63e dygnet, Indra som är min senaste kulls mamma, kom på 59:e. Mitzi, som var mamma till min M kull, kom på 57.

Själva valpningen är inte alltid okomplicerad, tikarna kan ha det jobbigt, öppningsvärkar i flera dagar, kanske stora valpar, svåra att krysta fram. Valpen har fel läge, man får dra och lirka, tiken vill inte röra den, eller tvärtom är så på den att du inte har en chans att ta reda på efterbörd, kolla så att allt är okej mm.

Man vakar kanske en hel natt och sedan är det dags för valparna att anlända, varpå man i flera nätter där på är som en nybliven amma, minsta pip i valplådan gör att man tänder sänglampan, stiger upp och kollar läget.

Kanske tiken har dåligt med di, eller alldeles för mycket di, och så får man hålla koll så att hon inte lägger sig på valparna. En del tikar bäddar frenetiskt en längre tid efter att ha valpat, och då får man hålla koll så hon inte skickar iväg sina nya barn huller om buller.

Man väger två gånger om dagen, ökar de som de ska, kanske någon behöver stödmatas, kanske någon behöver vätskas upp med injektioner i nackskinnet.

Efter 5-6 veckor kanske man sover gott om natten, men då har man andra sysslor och kanske bekymmer istället.

En hunduppfödare kan jämnställas med en zombie den första tiden efter valpningen...

så går det ett år, och man börjar om hela proceduren. Man har glömt, eller kanske förträngt, hur det var att ha förra kullen. Kommer bara ihåg det som var bra, lätt, enkelt och okomplicerat.

Det krävs att man är på ett särskilt sätt, om man ska vara uppfödare. Det är minsann inget för den veka och klenmagade typen... Och att vara lite galen underlättar det också ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Nu är bebisarna snart 8n veckor gamla och redo att lämna sina mammor.  I Majas kull är 3 pojkar som jag gärna ser går till utställning. I Ettans kulla är det 4 pojkar och 2 flickor. Pojkarna är till salu, eventuellt utställning me...

Nu i sommar har Linus tagit grönt kort och spelat med farfar. De brukar gå ut en eller två dagari veckan och gå minst 9 hål.  I dag ringer farfar hem efter tredje hålet, Linus lyckades slå HOLE IN ONE. Linus skämtade lite med farfar innan han slog ...

  Linus har sparat sina födelsedags- och julklappspengar och köpt en ny telefon. Vis av erfarenheten så har den utrustats med försäkring, skärmskydd och skal. Jag hade föredragit ett plånboksfodral men han ville inte ha det, och det är ju hans val...

  Tror kattaerna eventuellt kan ha mask, inte för att jag sett något i deras rumpa utan mer för att de börjat tunna av och fäller.  Förra året avmaskade jag dem med Dron-Spot men det verkar vara restat på varenda apotek runt oss, inklusive inter...

    Finfin post. Herr Larsson och Ettan fick sina championat registrerade. Ettan är helt egen uppfödning och utställd av mig medan Herr Larsson kom med färdiga kort bara inte inskickade. Tack igen Ingela för denna härliga kelgris.  De är nu par...