Vilken skillnad på våra promenader.

Lillan och Pyret dimper ner arslet precis var som helst när de är nädiga, medan Godis tar sin tid, sniffar, nosar, vänder och vrider på sig innan hon hittar det rätta stället (finns det ett rätt ställe att kissa/bajsa på när man är ute på promenad?)

Lillan & Pyret vandrar precis överallt, oavsett om det är vattenpöl eller barmark.

Godis vandrar runt vattenpölarna med en något äcklad och fisförnäm min...

Lillan och Pyret drar, måste ligga längst fram och vill de sniffa i gropen så gör de det, Godis vandrar lite bredvid...

Pyret är skendräktig.... pip och bäddning, hon möblerar om utställningsburen, korgarna, ja allt. Och piper...

Är ju lagom efter hennes löp, och så gjore väl Indras valpar sitt till också.

Vet inte om jags ka tycka synd om henne eller förvandla henne till en rattmuff ;)

Fick ett mail igår från Anki, Pyrets farmor Mysan blev avlivad nästan 14 år gammal, på grund av cancer.

Skickar en stor tröstekram till Anki och främst till Ola som varit hennes husse i alla år.

Det är aldrig lätt att ta det beslutet, och när hon i övrigt var så pigg och vital, då är det hemskt. Men på grund av cancertumörens placering fanns inget annat att göra.

Kan jag förtydliga att det var ett MYCKET viktigt intyg på Lillans hjärta.

Är inte alla hjärtintyg viktiga då? Jovisst är de det! Och intygen på sällskapshundarna är minst lika viktiga - om inte viktigare- än de på avelshundarna!

Men nu har vi avelsregler som säger att om en hund får ett biljud konstaterat utan att ha ett intyg om UA efter 4 års ålder, så får dess avkomma aldrig gå i avel.

Eftersom Lillan har en dotter som är tänkt att gå i avel om allt är okej med hennes intyg så var det viktigt att detta blev gjort nu.

Hade hennes intyg inte varit UA, dvs OM det hade funnits ett biljud, så hade hon inte fått fler kullar, och hennes barn hade aldrig fått användas.

Och då hade min kennel varit reducerad till en enda tik tilltänkt till avel - igen...

Inte för att tala om vilken sorg och oro det ade vållat mig. Inte alla biljud är ärftliga, eller farliga. Inte alla biljud blir hjärtfel, men bara vetskapen OM att det nu finns, hade oroat en oavsett.

Så JIPPIEE!! 

Precis hemkommen från Näsum, där veterinären Lena kollade Lillans hjärta, förnyade vaccineringen mot Rabies och Parvo/Valpsjuka, och så var Wilma med och blev veterinärbesiktigad så att Emme kan försäkra henne.

Lena lyssnade länge och väl, så jag hann få både hjärtfel och hjärtsnöp själv, innan hon sa att allt var okej. =)

Så nu är det bara ett löp vi väntar på, yes, yes, yes!!!

Väldigt lika till sättet också. Indra har fått tre valpar än så länge, känns som om det är mer, men jag låter henne vila och ta igen krafterna innan jag försöker sätta igång något eller duscha henne i baken. Är inte mer än en halvtimme sedan den senaste valpen föddes.

Inte ett knyst hon har sagt, inte ens när första valpen ploppade ut. Iofs så är det väldigt små valpar, så det kaninte varit för jobbigt, men ändå.

Etts tilla, långdraget stön på första och inte ett knyst på resten. och snabbt går det, precis som Lillan också.

I andra änden av rummet sitter mamma och syster och surar för att de inte får komma ut och gosa valp, hjälpa till med tvättning och matning. För ja, alla mina hundar är med i rummet när valparna föds, och Indra störs inte det minsta av det. Blir kanske annat av när hon fattat konceptet med att vara mamma, men är hon då det minsta lik sin egen mor coch syster så är det helt okej. När Lillan fick sina, och Pyret fick sins ista kull, så var edt teamwork: i ena änden fick de mat av sin mamma, och i andra änden stod samtidigt mormor/syrran (vilken kull det nu var) och skötte marktjänsten i baken =)

Fröjden med cavalierer, de är så lätta och gosiga  med det!

Idag har Skrållan (Vouges Teach Me Tiger) och Molly (Zeraphina's Love Is In The Air) varit hos Christoffer i Näsum, och fått nya hjärtintyg. Båda UA, Molly "bara" 2 år så det ska ju vara helt okej, men Skrållan är hela 11 år gammal, och det är inte många i den åldern som klarar att hålla sig UA.

Tack Anki, för att du fortsätter att ta intyg på gamla Skrålletroll!

Nej, skojar bara... men just nu skulle hon varit jäkligt billig OM jag fått för mig att placera om henne.

Hon har blivit knäpp, Pysemysen!

Som jag kanske har berättat tidigare så har hon börjat att äta kattskit när hon kommer åt det på tomten (grannens kattjävlar och våra egna små älsklingar är slarvpottor) och får dagligen skäll av mig för det.

Öppnar grytskåpet på jakt efter mat, igår skulle hon klättra upp på spisen så hon öppnade nedersta ugnsluckan. Om det står något ätbart på bordet så är hon där och får tag på det. hon är ju lite stor som tik, och när hon står på bakbenen så når hon längre än man tror, så inget ätbart får vara på köksbordet, inte ens om det är i påse eller burk.

Idag när jag kommer in efter att ha varit ute i längan med kaninerna så har hon ätit på min vetekudde, den är sönder och det är vete på golvet.

Jag får leta efter annan mat igen...

Just nu äter alla utom Indra Doggy, och troligen håller sig Pyret inte mätt på det.

Under åren har jag haft:

Lone Star, men deras bajs var enormt och stank

Nutro, men de kräktes mellan målen

Nutra Nugget, men de fick riktiga gaser så de pruttade högt när vi var ute och gick

Royal Canin i olika tappningar, men pälsarna och näsorna blev sämre, och det är ett dyrt foder att hålla på med till cavaliererna.

Jag ser EN fördel med RC: Deras Starter är kanon till valparna, har haft det på några kullar och har aldrig haft det så lätt att vänja valparna till att äta riktig mat som under Starter. Så det får Indra nu, och valparna när det är dags för dom.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska välja. Men något annat måste jag köpa till dom, annars är det risk att det är mer än vetekuddarna som tuggas sönder....