Lillan nere vid fotändan och mor och dotter (Molly och Pyret) på huvudkuddarna och sover. Inatt har det varit kuddgästerna som delat säng med mig. Mysigt. Men det är skillnad med två extra hundar, så vi har fått ha fläkten på inatt, det flämtades både här och där.

Är ett läskigt påhitt tycker hundarna. De har lärt sig att den inte är farlig, men den är ingen vän i alla fall (mer än min, då) och den uppfattningen delas även av dammråtte-odlingen i hörn, trappan och under sängen.

Så när den kom fram idag var det flera som höll sig på avstånd, men ändå höll full uppsikt över det vrålande monstret... ja alla utom gamla Skrållan. Måste vara en fördel med att vara döv. Hon låg hur lugn som helst nedanför min stol vid datorn och tittade lojt på, oberörd...

Igår tog jag en noggrannare titt på Pyrets öron, och resultatet är öron korta som en bernersennen =)

Hon har tjocka fina öron, MEN de torvar hur lätt som helst. Och då blir de så täta att det bildas nästan som mjäll. Har kikat många gånger är det mjäll eller lusägg (trots Expot) Så igår klippte jag ner hennes öron totalt och kammade igenom. Mycket mjukt dunigt hår som var löst mitt i allt ihop. Hon blundade. Emelie trodde det var för att hon tyckte att det vars könt, men det kan lika gärna bero på att hon ska förtränga att jag är i hennes öron med en sax ;)

Men i alla fall, nu har hon babykorta MEN torvfria öron.

Idag har jag varit i Halahult och hälsat på Tessan, matte och husse, och övriga hundar på kennel Charming Illusion.

Tessan är en ruby tik i från samma kull som Molly, bara en modell större/grövre. 

Tessan ser ut som en kopia av Lillan, lite mer utfyllt ansikte än Lillan. Hon är tyvärr lika rymningsbenägen som Lillan också... undrar varifrån det kommer...

Tessan är nu parad med Robin: Charming Illusion Companion.

Lillan är på väg ut ur sitt höglöp, och blev ordentligt parad, två gånger för att vara på den säkra sidan tyckte Merlin, i onsdags.

Men tanterna: Godis och Pyret, bryr sig inte om henne alls. Inga knasiga lekar, inga sniffningar i baken förrän efter vi kom hem från hanen, och ingen som helst ansats till att rida på varandra. Är det vanligt att gamla hundar slutar med det?

Så fort jag släppte in Lillan hos gänget i Oxlaby, så var det sniffningar i massor, och försök att rida, förutom då Madicken och Lina, men de båda tanterna är ju kastrerade sedan långt tillbaka så det var kanske därför?

Koll idag: Lillan löper!

Merlin: here we come!

Molly är en kopia av sin far. Inte till utseendet, hon är mindre och mer finlemmad. Inte till färgen, han är ruby och hon är som sin mor, black and tan.

Utan det där med maten. Var morgon har hon luktat på sin mat för att sedan nästan rulla sig i den och då har jag tagit bort den. På kvällen är hon superhungrig och äter allt utan knot.

Idag fick de varsin sked risgrynsgröt på maten, som blev över efter Erol och Benjamins frukost. Och då jäklar! TJOFF! De enda som åt snabbare än Molly idag var mamma Pyret och storasyster Lillan (ingen slår dom på fingrarna när det gäller att sluka sin mat)

Skrållan höll på länge länge med sin skål innan hon gav upp... inte lätt att få med det sista av gröten som döljer sig i hörnen på den runda skålen ;)

Lillan tvättar sig mera, och har börjat att svullna i vulvan. Inget blod ännu, men snart borde hennes löp sättas igång.

Har förvarnat så att merlin är beredd när det är dags...

Och som jag sa till Helena: - sitter ni ner? Jag funderar faktiskt på att spara en blenheim.....

Man lär så länge man lever är ett bra ordspråk, liksom man ska aldrig säga aldrig och man är väl inte sämre än att man kan ändra på sig