Linus har alltid gillat skolan. Inte så mycket för att lära sig och ha lektioner utan för samspelet med klasskompisarna. Numera får man tvinga honom dit ibland.

Han hade det jätteroligt upp till tredje klass men när han började fyran vände det. Elever i klasserna ovan tyckte det var okej att reta honom för hans hårfärg. Vi har kämpat om detta sedan dess men fortfarande är det en idiot i sexan som fortsätter. Tjatar på Linus att SÄG IFRÅN, men han har resignerat, varför ska jag göra det mamma, när han kanske låter bli i 1-2 dagar sedan börjar han igen. 

Sedan var det en av mina facebook-vänner som visade sin son att vi åt kanin, och sonen som går i Linus klass började kalla Linus för kaninmördare och en dag när han kom hem hade grabben slängt ner Linus i en källarnedgång och inte låtit honom gå upp, varpå ett par andra i klassen fick packhundsmentaliteten och började de också. Jag frågade Linus om jag skulle prata med mamman med Linus vill inte. Men detta spred sig och nu är det flickor i sexan som kallar honom kaninmördare. 

I måndags när jag lämnade honom blev han livrädd när han såg flickorna från sjätteklassen stå och vänta på en buss för att åka iväg, jag tar ett annat håll sa han snabbt.

Och jag blir så trött. Varför är det Linus de är på? Och VARFÖR är det inga vuxna ute på rasterna och ser hur det är? Linus har sagt ifrån ofta, och hans ena klasskompis har sett och hört, men ändå punktmarkeras inte dessa jävla ungdjävlar! 

Det tog typ en hel termin och tillslut hot om polisanmälan innan rektorn fick rummen ur röven och satte igång med åtgärder mot mobbarna. Tyvärr har det inte gett något i långa loppet men tänk, jag fick hota med polisanmälan innan något hände alls. Fick inte ens veta att han hade blivit mobbad under dagen förrän han själv berättade det på kvällen när han var övertrött och ledsen.

Är det något jag avskyr så är det medarbetarsamtal och lönesamtal. Man ska dra fram alla saker man gör och allt man är bra på när man är från Jante-Sverige "du ska inte tro att du är bättre än andra". 

Men nu går det ett uppror på Facebook bland alla medicinska sekreterare om hur dåligt vi har betalt, 2 års yrkeshögskola med studielån och man har mindre betalt än lokalvårdare till exempel (missförstå mig inte, lokalvårdare är INTE ett yrke att se ner på, och oerhört viktigt inte minst på en vårdinrättning, men hur många lokalvårdare har 2 års studier med studieskulder?) 

Så i år har jag dels tagit kontakt med Region Blekinge och fått medellön för lokalvårdare och medicinska sekreterare inom regionen samt frågat lite på min arebstplats vad mina kollegor har.

I december var medellönen för sekretare över 29 000. För lokalvårdare precis under 26 000 (vilket betyder att det troligen finns de som har över 26 000) och en ny sekreterare som började 2022 fick 25 000 i ingångslön. Jag har jobbat i 6 år på min arbetsplats i juni, och har 25 600 (12 800 som halvtidslön) och alltså räknas mindre värd än lokalvårdare och nyanställda. Som att få en spottloska i ansiktet av min arbetsgivare, och det sa jag också när vi pratade. 

Så i år hade jag förutom dessa uppgifter även skrivit ner allt som ingår i mina arbetssysslor. Vi är en ganska självständig mottagning och min närmaste chef är inte fullt insatt i allt jag gör. Så det tättskrivna dokumentet skrivet i 11 punkter och nästan 3 sidor långt var lite av en chock för chefen. Det är så oerhört mycket mer än vad hon tror som ingår, och ganska mycket smått arbete. 

Får se hur det kommer att synas i lönekuvertet när svaret kommer, men jag har också medelat in chef att jag söker annat utanför regionen på grudn av den kassa lönen och medelat facket att om inte de hjälper till att få upp lönen för oss så kommer vi (många av oss har skrivit till facken Vision angående detta) att gå ut från facket, man får sålla bland sina utgifter och facket är ingen nödvändighet för oss, a-kassan är viktigare.