Idag har jag äntligen invigt min köksassistent. Har sagt sedan den kom att nu är det dags, men inte haft energin. Eller plats i frysen heller egentligen.

Så idag satte jag igång, startade en sats med Kärleksmums (mockarutor, chokladrutor etc. Kärt barn har många namn, verkar det som). Har både ris och ros att säga om den. Den spottar ut en hel del mjöl och andra torrvaror när den vispar så man måste nästan ha stänkskyddet på. Men hålet i stänkskyddet är så litet att det är svårt att fylla på med fler ingredienser.

Men den vispar ihop det ganska så ordentligt. Får se när jag orkar testa bullbak med den.

Min elvisp har också gått hädan. Visparna rostade (ska det ens vara möjligt??) Så trots assistenten valde jag att köpa en ny. Ringde bort till Lotta och hörde om hon hade någon på sin berömda "blivande-present-hylla" dvs priser hon tagit på kaninutställningar och som kan bli födelsedagspresenter.

Fick igår ett sorgebud. En vän jag bara känt i ett par år, men som lämnat spår i mitt liv, avled i veckan. Ofattbart! Grät en hel del igår, och även idag när jag var inne på facebook och läste alla hälsningar till honom och hans familj som är kvar.

Jag kunde ha träffat honom och familjen i tisdags, skulle åkt dit och grillat, och gosat med hans senaste barnbarn om jag hunnit, men jag hade saker att göra så jag hann inte hem i tid...  Och nu kan man inte låta bli att fråga sig själv: varför tog jag mig inte tid, skyndade mig hem.

Jag vet att det inte lönar sig att tänka så men man kan ju inte låta bli. Ingen kunde förutspå detta (tack gode gud för det).

Sänder varma tankar till hans fru och barn med familjer.

Kommer att sakna dig!

Nu är vi inne i vecka 38. Var hos barnmorskan igår och allt såg bra ut. Blodtrycket helt okej, så flytten hade inte inverkat. Fast jag har ju flyttat hit lådor hela tiden så det var inte mycket kvar till denna helgen som gick, och dessutom ringde vi så att Lions kom ut och hämtade det som skulle bort.

Nu är fröet fixerat. Tror själv att h*n varit det i minst en vecka, för så länge har jag känt obehag runt ryggslutet/ändan när h*n rört på sig.

Foglossningen och ichias går upp och ner. Vissa dagar funkar allt hela tiden, vissa dagar kan jag knappt röra på mig. Som när vi skulle ta en tur in till Karlshamn nu i tisdags, hade inga känningar alls under färden ner till Agerum, men när jag skulle ta mig från huset och de ca 10 meterna fram till Lindas bil så var det tvärstopp. Kunde inte ta ett steg till. Väl i Karlshamn var det bara mindre obehag- Weird.

Inte långt kvar nu... vet inte om jag är något vidare nervös egentligen. Visst, allt som kommer är nytt för oss båda, men jag vet inte. Allt jag egentligen känner inför förlossning mm är: det ordnar sig. Vi får väl se, jag kanske blir skitnervös när det är dags? Kanske man skulle ta och packa ihop bb-väskan också, kan ju vara bra att ha fixat inför själva dagen D, och den kan ju komma när som helst.

Vaknade igår, lite över fem, till världens serenad utanför, av fågelkvitter, snattrande och kraxande. Ljust och skönt.

Och framförallt: ingen blåst.

Vid sex låg jag redan i badet, och vid 9 hämtade mamma och Emme mig. Vi var iväg ett par ärenden, och så hem till Agerum för en fika. Varmt, svaga och framförallt ljumma vindar. Härligt!

Kan man hoppas att det kvarstår nu då, att vi slipper regn, rusk och snö?

Visseligen är detta en bild som föreställer mig för två veckor sedan (på dagen) men så mycket mer har kanske inte hänt storleksmässigt.

Slutspurten inledd får man väl säga.

Allt är bra, det är ett livligt frö, och de sista dagarna har det varit en himla massa sammandragningar. Vet inte om jag kan ta det så mycket lugnare än jag gör, men det är väl helt enkelt bara livmodern som övar sig inför dagen D.

Foglossningen är skit! Det är så att benen inte alltid bär mig som de ska, och ja, jag funderade faktiskt på om jag skulle börja använda kryckorna i alla fall. Känns overkligt att man ska behöva det för ett frös skull, men det både gör ont och är obehagligt när benen segnar ihop lite grand. Händer både när jag går och står stilla.

Har packat det mesta, men det betyder ju också att jag får lite väldigt mycket på mammas hjälp i första hand och det känns inte helt rätt. Hon sliter redan som det är med att hjälpa Emelie och Niklas packa ihop sitt.

Vaknade "på riktigt" kl 8 idag och steg upp. (Varit vaken flera gånger innan men lyckats somna om).

Packade ut lite tomkartonger i bilen och precis när jag ska öppna dörren och ge mig av så hör jag att det smattrar som fasen ute... vilket regn tänker jag, men ånej, det var hagel... Hur skönt är det att få hagel innanför kragen, på en skala?? Noll eller på minus-sidan.

Dessutom ringde mamma och bad om att få ett flak ägg hem, och det var inte det lättaste, det blåste "smådjävlar" och dörren in till lokalen höll på att fara ifrån mig. Mysigt om man kommit där med ett fullt flak ägg och fått äggröra av det på vägen ut :P

Väl hemma i Agerum, och efter lite väntan kom de andra hem. Pompan visste inte riktigt till sig, när BÅDE Linda och Milla var hemma. Spralligt värre.

Snabb fika och iväg till Maxi i Bromölla. Först ville inte Pompan följa med, man såg att hon var ganska trött, men efter lite övertalning av Linda - och byte av mössa, så gick det bra. Det var en tuff Pompan som satt i sin barnstol mellan mamma och mig, med Lindas svarta "bad hairday" mössa och mörka solglasögon (med skalmarna utanför mössan). Lika tuff när hon på hemvägen satt och somnade, fortfarande med mössa och glasögon på sig.

Vilken enkel unge att ha med sig. Hon sitter inte i vagnen i affärerna, så man får ju ha lite koll utifall att, men hon är inte tjatig, visst kollar gärna på saker och ting, men tjatar inte. Det allvarligaste hon gjort idag var nog på City Gross i Karlshamn, när mamma och mormor sa nej åt en sorts godis, och hon säger: morfar betalar, och lägger det i vagnen till morfar. Men inte ens hyllan med PUH-filmer fick henne att bryta ut i raseriutbrott. När de sa åt henne att nej, du har Puh-filmer hemma, så satte hon helt enkelt tillbaka de hon bar omkring på. Duktig tös.

Läste på Blockets nyhetssida att det kunde bli upp till 20 grader i helgen... men inte i Blekinge. Tänkte annars att det hade varit mysigt med grilldebuten men inte med 9 plusgrader bara. Fryser ju arslet av sig då :P

Men det var egentligen om vädret det skulle handla om, detta inlägget.

För det började med blåst, hagel, snöade lite lätt när jag tankade innan jag körde hem till Agerum, blåste så jag trodde kaninburar och annat skulle ge sg där, och här har det blåst mycket också MEN nu är det nästan alldeles stilla ute. Fast bara 3 plusgrader. Stackars krokusar och annat smått som börjat komma upp. Men det är väl så våren börjar, några steg fram och några steg tillbaka innan det tar fart på allvar.

Körde till Olofström och skrev in mig på deras arbetsförmedling. Likabra att ha det gjort innan fröet anländer, för vem vet hur tiden räcker till sådana lyxresor efteråt ^^

Ganska skönt, egentligen. Ny handläggare som kanske kan ge mer hjälp och t om med LÄSA läkarintygen som AF själva begärt och bekostat. Har varit på utredning både hos min familjeläkare och på Blekingesjukhuset, och fått konstaterat att jag har förskjutningar i nacken, fibromyalgi och att psoriasisartrit inte kan uteslutas, men ändå har AF i Sölvesborg inte satt några koder på mig    Känns väl positivit?? Hur fasen ska man kunna få den hjälp man behöver då?

Vidare till Familjeläkarna i Olofström, där finns min fd familjeläkare från Vårdcentralen i Sölvesborg, och vi funkade bra ihop, så jag la in en ansökan på lappen om att få henne igen. Fick order av min barnmorska att jag skulle ha det gjort innan fröet anländer, så att distriktsköterskan kan komma och "besiktiga oss" när fröet anlänt.

Snabbt och smärtfritt, bara att lämna in en lapp.

In lite snabbt på Ica Maxi när jag ändå var där. Köpte Taco-krydda och Kanel.... Hittade inte mycket mer som jag behövde eller ville ha. Praktiskt att det blev kanel med tanke på att assistenten kom i eftermiddag.

Glömde köpa kattmat som jag tänkt så det fick mamma likt förbannat ta i Sölvesborg :P

Väl hemma i Agerum, så kunde jag inte låta bli en runda bland kaninerna, så det blev kloklippning på två av Lindas alaskor.

Ganska roligt, eller roligt och roligt... man hör flera alaska-uppfödare som inte kan para sina honor på vintern, det blir inget... Linda har en del alaska-ungar födda som springer omkring. Inget fel på brunsten hos hennes honor vintertid. Fast det var som Pentti sa: det kanske beror på ägaren också   

Lotta och Zambo kom upp en tur också. Zambo är en unghanne, blandras. Ser ut som en briard men har inte den rasen i sig. Gissa om han bjuder på många skratt när han har öset på gräsmattan och leker med bollar. Inte haft det helt lätt, den killen, så det finns en hel del ovanor, men Lotta börjar få pli på honom. Charmig är han i alla fall :)

Och snäll! Kidsen brukar gilla honom, fast han har aldrig fått lära sig att vara lugn runt dom, så man får vara med så han inte skickar iväg dom. Klara pratar ofta om Zambo, men är väldigt försiktig runt hans bakdel och svans, de är ju alltid i rörelse.

Fick ett mail igår, från en tjej som pappa köpt New Zealand Red av. Hon var på jakt efter rasen igen och undrade om vi hade något.  Nu är det så att det ska födas lite kullar vilken dag som helst, om inte honorna kladdar eller luras. En ren tysk-kull, och några kullar efter tysk hanne och pappas egna honor. Han köpte ju in två hannar och en hona i Tyskland i december. Kan bli spännande. Inte så många som har rasen aktivt längre. Och det är sorgligt för de kan vara härliga!

I måndags beställde jag en hushållsassistent på Halens.se. Valde bland många, frågade mina vänner på Facebook om råd, och fastnade till slut för en Borsch. Inte jättestor, men alla jag hörde som hade den var nöjda, så jag tänkte why not.

I dag fick jag SMS från Posten att den redan fanns att hämta på Preem-macken här i Mjällby. Så gissa vem som hämtat ut den :) Dock inte packat upp den, kändes lite overkill så den står i sin bruna kartong i bilen, och kommer att packas upp i blivande hemmet i morgon. Fick en liten förfrågan om jag skulle inviga den i helgen, och ja, kanske. Visst, fröet är livligt och ibland lite hårdhänt med mammans innandöme känns det som, men man vet aldrig. Jag kan ju be om hjälp att knåda till degen om det skulle behövas :P

Kanske lite omedveten tur, för igår bars det ut en kartong i bilen med de flesta bakgrejor jag äger, och idag har jag inhandlat kanel...