Direktlänk till inlägg 29 mars 2012
Fick igår ett sorgebud. En vän jag bara känt i ett par år, men som lämnat spår i mitt liv, avled i veckan. Ofattbart! Grät en hel del igår, och även idag när jag var inne på facebook och läste alla hälsningar till honom och hans familj som är kvar.
Jag kunde ha träffat honom och familjen i tisdags, skulle åkt dit och grillat, och gosat med hans senaste barnbarn om jag hunnit, men jag hade saker att göra så jag hann inte hem i tid... Och nu kan man inte låta bli att fråga sig själv: varför tog jag mig inte tid, skyndade mig hem.
Jag vet att det inte lönar sig att tänka så men man kan ju inte låta bli. Ingen kunde förutspå detta (tack gode gud för det).
Sänder varma tankar till hans fru och barn med familjer.
Kommer att sakna dig!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 | 7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 | 30 | 31 |
||||
|