Har inte sett tjusningen med talböcker innan, men nu har jag fastnat.

Har fått tag på några talböcker av Nora Roberts, två på svensak och två på engelska (amerikanska). Men vilken skillnad det är på dom!

Den första jag lyssnade på var Vid avgrundens rand, en bra bok och en bra uppläsare.

Andra var Skuggor ur det förflutna, men den inläsren var kass. Varför måste kvinnor låta andlösa och mesiga? Vi är inte sådana, och de kvinnor som boken handlade om var det definitivt inte!

Första boken på engelska är O´Hurley-sagan, en bra bok som jag en gång läst själv. Men den kvinnliga inläsaren har knappt några nyanser, utan hon rabblar boken från början till slut. Hade det inte varit för den underbara dialog som N.R har i sina böcker så hade jag nog inte fortsatt att lyssna.

Nu lyssnar jag på Blood Brothers, en manlig inläsare. Bättre än de kvinnliga, men om man jämnför med de talböcker mamma brukar lyssna på så är den ganska flat.

Eller är det den som får dem att hålla på?

Under sommaren har ett och samma hyreshus i Sölvesborg brunnit minst 3, men tror det är 4 gånger. Alla har varit anlagda. Min systerson bor i det huset med sin pappa, och hans småbröder är där varannan helg. Vet andra som har släkt i huset.

Toaletterna i Ynde har brunnit ner, kan vara anlagt eller på grund av en oaktsam rökare, kommer inte riktigt ihåg vilket.

Nu i veckan brann ett hus ner i Ynde, anlagt, och på en gård någonstans  här omkring ska det ha brunnit i Halmbalar, det kan ju vara en ren slump och behöver inte vara anlagt. Men håll med om att det är konstigt.

Visst ser jag tjusning i en eld, i lågornas magiska och förtrollande sken, men jag ser då inget i att anlägga bränder dä'r folk kan skadas, där man eldar upp en annans ägodelar. Det är bara en sjuk hjärna som agerar. Inte klokt!

i dagens cykeltur. Jag cyklade samma runda MEN istället för att ta genvägen över "Vångavägen" så körde jag den asfalterade vägen ut till Pukavik och gick igenom skogen för att komma ut mittemot Pykaviks Mathus/Alholmens kiosk.

Det gjorde min dagliga tur ca 1,2km längre, men jag är inte så trött i benen. Däremot svettig och varm så att mina glasögon immar igen =)

Nä'sta vecka ska jag tillbaka till min egen veterinär så att han lyssnar på Eltons hjärta. Hör han inget biljud längre så är det sedan dags att styra kosan ner till Torkel Falk i Helsingborg.

Nervös...nervös...nervös

Och inget fel med det. Himlen över Ryssberget är full av moln, som ser ut att lova med regn.  Och det behövs. Gräsmattorna är gula, torra och hårda. Kaninernas vattenskålar får hållas minutiöst rena för solen som skiner gör att de blir algiga på nolltid annars. Kaninerna ligger som trasor i sina burar och orkar knappt göra något alls, och hermelin-ungarnas öron hotar att bli för långa =(

Ån är nästan en bäck med ett smalt vattenstråk som ringlar sig fram emellan allt...

Men det får inte stanna, bara några dagar, snälla, så att naturen får en chans till att återhämta sig, men sedan kan vi väl få tillbaka lite av vår sommar igen, snälla?!