Direktlänk till inlägg 14 december 2008
Hmm... har fått en del förfrågningar om jag verkligen ska använda Molly i avel eller inte.
För det första, hennes pappa fick biljud konstaterat 5år och 2 mån gammal, vilket finns att kontrollera på SKK Hunddata. Eltons föräldrar i sin tur var UA 10 år resp 9 år gamla (på papperet). Eltons eget hjärtintyg UA var när han var 4 år 8 mån gammal.
Allt detta gör att hans avkommor är fullt godkända att använda i avel.
Dessutom så är Mollys mamma UA 7 år gammal senast, liksom mormor Skrållan 10 år. Morfar fick biljud konstaterat vid 6 års ålder, men så vitt jag vet lever han och blir 11 i vår/sommar.
Man får inte bara stirra sig blind på åldern NÄR biljudet konstaterades, det finns många anledningar till att ett biljud uppstår och inte alla är ärftliga, munhygien och andra infektioner spelar också in! (Liksom på människor, det finns de som blivit nekade operationer där hjärtat är i fokus eftersom munhygienen inte var det bästa) Det är viktigt också att veta hur länge hunden levde med sitt biljud utan att få problem med det. (Medicinering, hosta, förstorat hjärta, vatten i lungorna etc)
Dessutom är det tydligen ofta så att hanar tydligen får biljud tidigare än tikarna eftersom grabbarna har kraftigare aorta och ger större förslitning på hjärtklaffar (?)
Jag kommer att använda Molly i avel, MEN jag kommer att välja dokumenterat gamla hanar till henne, första parningen är det tänkt att vi ska använda Walter, som var UA senast 8 år gammal.
Då kommer man automatiskt till nästa grej: är det fel av oss uppfödare om vi missar att rabbla intyg på föräldradjurens alla syskon när det ringer folk som är intresserade?
Idag när det finns så bra källor på nätet; Hunddata/Avelsdata/Rasdata, så kan alla gå in och leta själva. Man behöver inte ens ha hundens reg nummer om man kan vad de heter i stamtavlan. Bara att söka och så klickar man sig vidare till syskon, föräldrar etc.
Jag anser att ett hundköp är likställt med reklamen på TV om Livvästarna och Toyota. Det är faktiskt köparens PLIKT att också h*n leta på nätet för att hitta uppgifter. Visseligen är det inte alla som vet det, men om man surfar nätet och letar efter en viss ras, så kan man hitta goda råd och tips på många sidor, inklusive min.
Dessutom, som jag ibland brukar säga till de som ringer: de jag har själv vet jag att det är okej med, eller vad som är fel, men det finns många som aldrig tar intyg på hjärtat eftersom deras hund "bara" är sällskapshund, eller som helt enkelt aldrig mer tar kontakt med uppfödaren efter att de åkt hem med sin lilla valp.
Det är inte alltid så att uppfödaren är oseriös, det kan helt enkelt vara så att man inte har full koll på alla syskon och övrig släkt till ens hundar. Man brukar ha någolunda full koll på de man själv fött upp, men har man köpt in en hund så är det inte säkert att alla uppgifter står till ens förfogande. Dessutom så försämras ens chans att vara 100 på topp, om det är fullt av importer i stammen.
Missförstå mig inte, det är verkligen inget fel med importer, de kan behövas om man ska förbättra, men det är inte alla länder som har undersökningar på rasen, och inte alltid är de officiella heller. Eller så kanske kennelklubben i det landet inte håller dom tillgänliga för allmänheten.
Ta bara norden, du kan hitta det mesta av det som har central registrering hos SKK, DKK och FKK (Sverige-Finland-Danmark) Medan tex Norge kräver att man ska vara medlem i NoKK. Dessutom så finns det inte hjärtintyg i Norska Rasdata, och tror inte att det finns knäintyg heller.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|