Direktlänk till inlägg 25 februari 2008
Såg en förändring igår: Lillsnuttan slutade suga, ville inte ens ta flaskan längre. Under natten gjorde hon inget annat än pep och gnällde, men jag fick inte i henne något att äta. Slö, tunn, pipig, fattades elastiteten och vitaliteten som jag ser hos de andra valparna. Andades ytligt och lätt...
Ett svårt beslut att ta, men jag valde att låta henne somna in. Hade hon fortfarande haft sugreflexer och varit pigg så hade jag kämpat ett tag till, men nu kändes det hopplöst.
Pyret såg när jag bar ut henne, och satt flera minuter vid dörren och letade...väntade innan hon gick upp till de andra två igen.
Att vara hunduppfödare är minsann inte en dans på rosor.Mycket kan hända innan valparna föds, och det är inte alltid som allt slit och jobb du lägger ner ger något tillbaka. Allt kan fortfarande hända efter att valparna har fötts: de äter inte, gomspalt, tynar bort, mamman lägger sig på dom, eklampsi mm.
Man får vara beredd på både höjdpunkter och lågmärken. Att kunna veta när man ska kämpa och när det är dags att släppa taget. Ett svårt beslut men jag tror att det viktigaste är att veta när det är dags att släppa taget och låta det lilla livet bli en stjärna på himmelen igen- oavsett om det är en nyfödd valp eller din gamla livskamrat som nu ska få springa i hundhimlen...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||||
|