Fick en kupong på mailen för en tid sedan och idag tillagade jag: Mustig Fisksoppa.

Det är bas med Hummer och vitt vin som man kokar upp med grädde. Sedan skär man lax i tärningar och låter småkoka i några minuter. 

Bara att servera. Tog inte ens en kvart att fixa och var dundergott. 

Kommer troligen att göra det igen, men nästa gång kommer vi att ha i lite krispiga grönsaker och kanske räkor. 

Rekommenderar det till den som ör sugen!

Veckan innan höstlovet lossnade det. Ingen gråt när vi lämnade och knappt ens försök till fasthållning, Kändes underbart!

Sedan kom en vecka med höstlov och eftersom Linus tillhör 16h barnen, dvs de som går 16h i veckan och gratis, så hade han lov. Gruvade mig mycket för starten igen MEN det gick kanon. Lite rödögd men inget gråt och ingen fasthållning.

Har haft sådan ågren, vad kan man göra? Fröknarna också har varit villrådiga och nästa steg hade varit att ta kontalt med en barnpsykolog så vi kunde fått hjälp att bearbeta detta och få honom att acceptera.

I torsdags var det föräldrarmöte. Ingen nytt som vi inte visste, men tycker att det är nyttigt ändå att gå dit. 

Förra avdelningen lyssnade inte av sin telefonsvarare och gick inte att skicka sms till utan bara att försöka nå på telefon om det var något. Här kan vi skicka sms eller ringa svararen när barnen blir sjuka, de lyssnar av. Underbart om det varit en vaknatt och man lyckats somna framåt morgontimmen.

Vaknatt ja... I fredags började han hosta lite grand och låta som om han började att få int i halsen. I lördags förmiddag hade han feber och hostade, och i morse kräktes han upp snor och slem. Så på tisdag blir det ingen förskola i alla fall. 

Så säger han: mamma älskar du mig fast jag kräkit? OM jag gör!! Till månen och tebax älskade ongen

Då anordnar Blekinge Kaninavelsförening RIKSUTSTÄLLNING i Mörrums Folkets Hus.

Man kan bland annat vinna en julskinka. 

Sedan är det redan bestämt att Kosläppet blir den 16 April. En kan spontant tycka att det är lite tidigt att släppa ut korna då, men det är inte vi i föreningen som beslutar datumet, vi bara nappar och passar på att visa upp kaninerna. 

Men kaninernas pälsar är väl kanske fortfarande i bra skick tills den 16e. 

Igår var vi på Riksutställning i Boulehallen i Åstorp. En trevlig lokal, lagom varm för oss människor, bra sittplatser och lätt-tillgänglig lokal.

Jag hade Danne med mig, och han fick 94,5p, dömdes av danska Lena Andersson. Hon hade nog velat ge mer för chefsdomare Daniel kikade på honom också men det stoppade en halv-poäng under vad vi önskade. Han har redan 2*95p och en tredje till så blir han champion. MEN han var inte riktigt ute ur fällning ännu så inte helt oväntat.

Linda hade med sig 1+1 Rhink Scheck, eller Risknäck som vi kallar dom. 

Hanen född 2014 fick 94,5p och jag tror det var Louise Printzlow som dömde honom.

Honan född 2015 tror jag Lena dömde, och hon slutade på 94p, Helt okej och båda kommer att vara med till Danmark  slutet av månaden.

Mamma hade 1+1 New Zealand Red. Kullsyskon.

Hanen dömdes av Daniel och fick 94,5p med 38p på kroppen. 4,4 kg tung och såldes bara någon timme senare som avelshane till köttproduktion.

Honan dömdes av Lena, fick 95p och vägde 4,5kg. 
Även denna donnan ska med till Danmark.

Förstod av Facebook och agerande på själva utställningen, att det var en del som var missnöjda med bedömningen.

Dels klagade de på att det tog tid, men är det inte bättre att domarna går igenom ordentligt och kollar djuren än att ta mindre än en minut per djur? För den varianten finns också och HUR mycket ger man för en sådan bedömning?
Och om folket står i vägen så hindrar de bärarna att komma fram.

Sedan var det en del som klagade på bedömningen av kroppsform. Men där får man ju tänka till en del, mycket kan spela in: var de ute på utställning förra helgen också? Det tar på en kanin att ställas ut helg efter helg.
Har du långt att köra till utställningen? En kanin som är trött presenterar sig ofta sämre och det ger sämre kroppsform. 

Men framförallt: Det är en BEDÖMNINGSSPORT. Det är ju utifrån hur domaren tolkar standarden och även vilken typ av kanin hen själv tycker om. 

När jag ändå ventilerar lite så VARFÖR måste man stå nästa under näsan på domaren och kommentera när det är ens egna djur på bordet? 

Idag gick jag ut och tränade i gymmet medan Markus och Linus körde och köpte en ny dator åt Markus,

och när de kommit hem så ville Linus först leka ute en stund och sedan gå en runda. 

Så vi tog vagnen och gick den promenaden jag och Linus gått, och sett alla höstens underbara färger och som plus var det varmt och solsken.

Känns bättre, det överväger de flesta dåliga, deppiga, mörka, bittra dagarna, att ha sådana här energiladdare. 

Livet är ingen räkmacka, det är mer som en berg-och-dal bana. Ibland är det toppen och iband skulle du bara vilja krypa ner under täcket och aldrig visa ditt ansikte igen. Vågar inte tänka längre än så även om det snurrar innanför pannbenet det också. 

Jag har ätit en del tabletter för min värk, och när man har fibromyalgi får man en del medicin som egentligen är för epilepsi, depression mm. 
Sista jag fick var Cymbalta. Hjälpte inte så mycket för min värk, men tydligen har det en STOR inverkan på mitt liv i allmänhet. 

Jag slutar med den nu, mår illa av den på morgonen och tycker att varför ska jag äta en tablett som inte ger mig smärtlindring. Jag klarar mig just nu på träning och övrningar.

Men att sluta med Cymbaltan är inte lätt, den är en bitch att ge upp, Jag har inte tagit en tablett på snart två veckor, inne på tredje på måndag. Men det får mig att må skit. Jag är konstant trött, orkar knappt hålla ögonen uppe, yrsel kommer och går, även om jag tycker att den börjat lätta. Gråtmild, känner tårarna trycka på hela tiden, jag som hatar att gråta.

Och detta med Linus ovilja till dagis tär på mig. Oftast jag som tar den jobbga biten, att lämna på dagis. Och sedan är hela förmiddagen fördärvad efter det, jag går och tänker på det länge- (Vet varifrån Linus fått sin förmåga att älta)

Att gå hemma och inte ha något att göra OCH inte veta om jag har någon inkomst efter 1 november är också skitjobbigt. Arbetsförmedlingen har rövknullat mig från start här i Olofström. Inte avanmält till fack och försäkringskassa, inte meddelat mig att jag skulle vara tillbaka inom ett år efter studiestart, så när jag kommer tillbaka efter avslutade studier och förlängt sommarjobb, så får jag inte skrivas in i JOBen igen. Me HUR skulle jag veta om jag ine får info?

Dessutom så ansvarige för inskrivning i JOBen i Olofström ser inte memmot från den som skrev in mig den 25 augusti 2014, så först efter att jag TJATAT till mig ett möte med min handläggare (som inte ens behagade komma ner då utan jag fick en annan utan förklaring) först den 15 december så kommer ett beslut efteråt att jag inte får bli inskriven. Skulle jag sätta min ekonomi på risk om jag fått infon innan? Nej definitivit inte. 

Utan inkomst hade jag inte kunnat betala mina skulder, CSN bland annat, eller Linus försäkring, eller min egen för den delen. 

Har velat bli kodad på Af i 4 år utan framgång, för  enligt AF behövs det inte, och inte förrän nu när Smärtrehab blivit inkopplade så är det på gång. Men utan kodning kommer jag ju alltid att matchas mot hela Sverige och heltidssjobb. De skrev ju till och med att mitt jobb på Lidl gick bra. Var väl därför jag mådde så dåligt då, glömsk, koncentrationssvårigheter, extrem värk. Kunde knappt gå i trappen vissa dagar.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att klara av ett heltidsjobb, och jag behöver hjälp av AF för att hitta vägar ut, vilket jag inte heller fått trots efterfrågan. Jag menar, sista handläggaren i AF bokförde inte ens mina läkarintyg som de själva beställt och betalat för, så de gällde inte när jag kom till Olofstöm. Och det var han som sa till mig att fibromyalgi var inte en sjukdom, det satt i huvdet...... Jo tack, byt en vecka då ditt jävla ärkenöt!

Har överklagat Af's beslut enligt anvisningarna på avslaget i december, och när jag sedan i april pratar med AF's egen Kundrelationer så säger de: varför ringde du inte hit först? Ja, jo, det stod det inget om att jag skulle göra innan en skriftlig överlagan.

Vidare till förvaltninsgrätten i Växjö med avslag då de inte anser att Af gjort fel. Men vad i detta har Af gjort rätt då?? Hur kommer jag tillbaka in i rullarna med inkomst? 

Avslag från Växjö och nu överklagat till Kammarrätten i Jönsköping. 

Och detta på värken gör att jag ibland funderar på de där pillerburkarna. Hade det inte varit för Linus så hade jag nog gjort det. För man orkar inte hur mycket som helst.

Hur mycket skit ska man behöva ta innan det ändras, innan ens liv får mening igen. Innan förnedringen slutar. För det är så det är, mitt människovärde förminskades när min förmåga till ekonomisk försörjning togs bort. 

Ingen enkel vecka det här. 

Överlämnandet till förskolan går fortfarande INTE smärtfritt. Han började på förra dagiset att gråta och inte vilja och i och med ny avdelning ,ed större och flera barn så vill han inte.

Provade som på gamla avdelningen med att gå in, sätta oss och läsa en bok, och sedan jag gå, men nej, skrik, gråt, håller fast.

Nu tar de honom direkt i farstun när han tagit av sig kläderna, och det funkar si och så.

Nästa steg om det inte funkar är att han får överlämnas ute eftersom han tycker om att vara ute på dagis.

Och funkar inte detta så blir det en barnspykolog. 

I måndags hade farfar bilen så jag skulle lämna honom hos farmor innan jag åkte till sjukhuset, men då var det samma visa, ville INTE.

I tisdags jobbade Markus förmiddag så jag och Linus fick gå med vagnen på morgonen. Samtidigt som vi gick in så kom dagens födelsedagsbarn så överlämnandet blev inte så bra. 

Men igår var det ganska ok, det vill säga: jag hörde att han slutade gråta innan jag gick ut från avdelningen. 

Hemma är han emellanåt en pain in the ass. Men goda stunder överväger jobbiga stunder och så är det att ha barn, allt är inte rosenrött men absolut inte nattsvart heller.

Önskar bara att han inte var så mammig, att han kunde klänga på pappa lika mycket och låta mig vila ibland. 

Idag fick jag en mindre dumpning efter middagen, och det var i samma stund som M skulle till jobbet. Linus började tjata och klänga, gråta och skrika för han ville gå ut, och jag ville bara sjunka ner som en våt fläck på soffan och vila bort dumpningen. Och den tredje personen körde helt sonika till jobbet.....

Japp, nu är det dags. Igår hade jag individuellt med läkare och psykoterapeut för att förbereda.

Frågan om jag kan jobba på Lidl mera svarade jag nej på direkt. 

Det är stressigt, tungt och jag mår inte bra av det. Jag blev mer glömsk och okoncentrerad, hann inte med mina uppgifter och har haft så mycket mer ont under den tiden. Heltid gick inte alls, mycket sjukfrånvaro och halvtid gick en sommar och inte mer.

Och frågan är om jag kommer att kunna jobba heltid utan att rasa totalt. Men halvtid kanske passar bättre. Då slipper Linus vara på dagis så mycket också. 

Jag vill gå en utbildning till Medicinsk sekreterare, som startar i höst. Hade sökt in och egentligen kommit in redan, men tackade nej eftersom jag ville satsa på Smärthanteringskursen i första hand. 

Jag klarar det inte idag, jag klarar det kanske inte i april men om jag får tid på mig och hjälp och vila, så ska jag fan i mig klara att börja i augusti! 

Mina delmål är att motionera mera, och det gör jag ju, försöker 60 min på crosstrainern varannan dag, mår bättre av det och tar mindre smärtstillande nu. Stabiliseringsträningar ska också till. 

Äta mer frukt och grönt. Jag försöker men det går i intervaller

Äta mer långsamt... mitt stora dilemma, älskar mat och slänger i mig den. 

Avslappningsövningar ch andningsövningar får jag fortsätta med länge, det måste bli en självklar del i mitt liv, så jag inte kommer tillbaka i samma smärtsamma spår igen.