Lillans mun började lukta apa, eller rättare sagt ren hönsskit, för lite mer än en vecka sedan. Tandstenen... Jag kan ta tandsten på de yttersta tänderna själv hemma utan problem, men det är svårare med kindtänderna, eller insidan på tänderna.

Så jag gick in på www.4show.se och beställde deras Platinum. Valde Lax-smaken.

Efter mindre än en vecka märks stora förändringar. Hon stinker inte alls längre. Okej, luktar fortfarande lite illa, men det är på bättringsvägen!

Stort tack till mamma som skött det i helgen. För detta var första helgen på länge som Lillan inte fått följa med till    eftersom vi var bjudna på fest.

Jag kan rekomendera Platinum! Det hjälper på riktigt OCH trots att jag valde lax-smaken så luktar hon inte fisk.

I lördags fick Lillan fyra anfall av något slag.

Igår ringde jag veterinären. Känns som om det är deras standard svar: epilepsi. Men varför får en 6½ år gammal tik epilepsi så där bara taget i vinden. Vääldigt ovanligt, eller så har hon haft enstaka anfall innan som varit så lätta att jag inte ens sett dom.

Fick tabletter åt henne, men behöver inte ge ifall hon inte får fler. Ett i månaden brukar vara riktlinjen  men hur blir det då med fyra på samma dag?

Har varit i kontakt med andra cavalier-uppfödare och de har varit eniga: att epilepsi börjar vid denna åldern är super konstigt.

Allergi mot något hon ätit, en liten propp, något giftiogt som slunkit ner....

Håller koll på henne nu.

Jag tror jag gråtit floder under lördagen. Fast den började bra:

Steg upp vid nio, tog Lillan på morgon-promenad, och sedan körde jag in en sväng till Olofström och hälsade på Familjen Göransson, lite bus och mys med barnen, och så vidare. Inom Lidl och köpte en Aloe Vera, förövrigt den sista de hade. Har ingen sådan sedan innan så jag ville utöka mitt blombestånd. Var ju ett par som inte klarade av chocken i att få större kruka och ny frisk jord.

Stannade till på Stig Ericssons bil och köade i 10 minuter för att få billigare bensin   . 12.98 tog de igår. Och jag hade ändå tänkt att tanka igår, så varför inte? De bjöd på kaffe, kexchoklad och fotboll också.

Därefter vidare till Eknegården och köpa ägg till mamma och Jessika som jag lovat, inom Ica och köpa mjölk och så hem.

Varmt och kvavt som fan, men annars helt okej.

Så började det. Vid tre fick Lillan någon sorts anfall. Stel i alla benen, böjer huvudet bakåt och så svansen uppåt. Typiska kännetecken på Epilepsi, men hur ofta får en hund epilepsi vid 6½ års ålder?

Det varade i 7 minuter, jag klockade det. Sedan var hon - någolunda - okej igen.

Men bara fem minuter senare kommer anfall nummer två och detta var riktigt otäckt! Då låg hon och slängde sig från sida till sida. Hela hon var böjd som en spiral.   

Det varade i mindre än fem minuter och sedan var hon helt som vanligt.

Men vid halv nio -nio, när vi gick vår kvällspromenad, så fick hon ett igen, halvvägs på rundan. Satt mig ner i gräset och bara smekte henne, ingen mening att göra någt mer i det skedet. Det varade nog i fem minuter och när det var över så provade vi att gå hemåt igen, men jag såg på hennes kroppshållning att det inte var över, och när det bara var ett par hundra meter hem så tog jag upp henne och bar resten av biten. Hemma i trappen kom nästa anfall.

Vi har hållt koll på henne under natten, nästan saknat hennes timmerstockar, för då har man i alla fall hört henne, nu var det minsta lilla suck så reste man sig upp och kollade.

I morgon ringer jag Näsum så de får ta en koll på henne.

Är en sjukdom som finns hos en del hundraser. Inte bara hos cavaliererna.

Har lagt till en ny länk bland de andra, både här på bloggen och på  hemsidan. Denb går till en norsk sida.

Där kan man läsa mer om sjukdomen, symptom, undersökning och undersökta hundar etc.

Själv har jag haft en hund med det, en tik som jag köpte in. Hon hade "bara" klådan, utvecklade aldrig smärtan. Dog tyvärr alldeles förtidigt, redan vid 4½ års ålder, kanske därför som hon aldrig hann få smärtorna.

Sjukdomen finns hos både tikar och hanar, i alla fyra färgerna. Men långt ifrån hos alla cavalierer!

Nej, det blev inget gym utan jag tog istället Lillan i kopplet och passade på att promenera istället. Har inte blivit så mycket av den varan på sista tiden, dels dåligt väder, dels värk.

Men idag passade vi på medan det var fint väder, dvs det blåste lite men det var i alla fall inget regn och det var det viktigaste.

Var lite kyligt när jag gick hemifrån så jag hade en college-tröja över t-shirten, men i Pukavik var det mycket finare så jag var ordentligt svettig när vi väl kom hem. Bara att lägga alla kläder i tvätt på en gång.

Och stegräknaren hade tagit paus under promenaden, men jag vet sedan tidigare att det är minst 11 000 steg. Gött var det!

Lillan hade slipsen ute efter halva turen. Hon såg ganska trött ut och jag hade känn av lårmusklen så det blev ingen mil idag heller, utan "bara" 8km.

Idag har vi varit hos veterinären med Lillan och Molly.

Lillan hade   Utan Anmärkning 6 år och 4 månader gammal   

Eftersom jag tyckt att hennes knäleder hoppat ur led förra löpet, så lät jag Lena kolla dom också, fast utan intyg. Under samma förutsättning som när jag såg det, eftersom hon löper nu. Och visst var de lite lösare, men absolut fria, dvs de gick inte att luxera och hon är Utan Anmärkning där också...

Frågan är, ska jag para henne på nästa löp nu då, och spara en tikvalp, eller ska jag stå fast vid mitt beslut att hennes avelskarriär är över?

Tål att funderas på!

Molly däremot, visade tyvärr inga tecken på valp vid Ultraljudet. Visst det finns en liten chans att hon har en liten pyttevalp dold under revbenen, men troligen inte.

Får ta ett nytt försök på nästa löp.

Har nästan varit aktiv varje dag i  tre veckor. Skönt efter all jävla en-dagars feber och värk.

Har det inte varit gymmet med easyline, afrodans eller zumba, så har det varit vanliga promenader.

Nya promenaden - som jag bara cyklat tidigare - är att gå Agerum - Pukavik - Norje - Agerum. Tar 1h 40 min med dessa två vimsepottorna i kopplet, ALLT ska sniffas och undersökas och det tar en jäkla tid innan Wilma hittar ett ställe som duger att kissa på. Lillan däremot är van vid att kissa snabbt medan jag går, så det sällan blir stopp i rytmen.

Igår hade jag tänkt att gå den lilla Ryedals-rundan med dom, den tar ungefär en timme (47 min om det bara är jag och Lillan) och är mellan 5-8 km lång. (Stegräknaren visar lite konstigt för det mesta) men när vi kom till vägskälet där jag antinen tar vänster mot Ryedal eller höger mot Pukavik, ja där valde hundarna själva att gå Pukavik så det var bara att följa med.

Var lite blåsigt igår, lite kyligare, men det hindrade inte mig från att svettas.

När vi kom hem på vår tomt igen så släppte jag loss damerna, och Wilma fick värsta papillon-rycket, rusade runt i vida cirklar på gräsmattan och slängde sig pladask rakt ner i gräset.

Lillan var lite mer sansad :)

Vaknade vid 9-tiden och det var redan 15 grader i skuggan utomhus. Slängde på lite kläder, i form av t-shirt och shorts.

När jag tog tag i kopplena innanför dörren kom Lillan och även Wilma springande som tokar, Lillan pratande och Wilma studsande upp och ner. Så det var bara att ta med båda på rundan. Hade en liten plan om att gå en mil, men tjejerna var så trötta när vi kom till 7,7km så det blev bara den sträckan. Eller bara och bara. Min stegräknare hade noterat  9701 steg, men bara 6,7 km. Vet att sträckan är 7,7 då jag har en cyklat den innan, så jag gissar att jag klarat 10 000 steg utan problem idag. Fast jag var svettig på ryggen och har fortfarande krampkänning på baksidan av ena smalbenet.

Påskafton och dunderhärligt väder!  Och mammas födelsedag, grattis!!

Middag blir dte vid fem ikväll och jag gissar på att de som vill kan placera sig utomhus.

Pompan ligger och sover i sin vagn ute, mycket ute om dagarna, och är vi inne så går hon omkring och ska klä på sig skorna och byxor :)