Linus har alltid gillat skolan. Inte så mycket för att lära sig och ha lektioner utan för samspelet med klasskompisarna. Numera får man tvinga honom dit ibland.

Han hade det jätteroligt upp till tredje klass men när han började fyran vände det. Elever i klasserna ovan tyckte det var okej att reta honom för hans hårfärg. Vi har kämpat om detta sedan dess men fortfarande är det en idiot i sexan som fortsätter. Tjatar på Linus att SÄG IFRÅN, men han har resignerat, varför ska jag göra det mamma, när han kanske låter bli i 1-2 dagar sedan börjar han igen. 

Sedan var det en av mina facebook-vänner som visade sin son att vi åt kanin, och sonen som går i Linus klass började kalla Linus för kaninmördare och en dag när han kom hem hade grabben slängt ner Linus i en källarnedgång och inte låtit honom gå upp, varpå ett par andra i klassen fick packhundsmentaliteten och började de också. Jag frågade Linus om jag skulle prata med mamman med Linus vill inte. Men detta spred sig och nu är det flickor i sexan som kallar honom kaninmördare. 

I måndags när jag lämnade honom blev han livrädd när han såg flickorna från sjätteklassen stå och vänta på en buss för att åka iväg, jag tar ett annat håll sa han snabbt.

Och jag blir så trött. Varför är det Linus de är på? Och VARFÖR är det inga vuxna ute på rasterna och ser hur det är? Linus har sagt ifrån ofta, och hans ena klasskompis har sett och hört, men ändå punktmarkeras inte dessa jävla ungdjävlar! 

Det tog typ en hel termin och tillslut hot om polisanmälan innan rektorn fick rummen ur röven och satte igång med åtgärder mot mobbarna. Tyvärr har det inte gett något i långa loppet men tänk, jag fick hota med polisanmälan innan något hände alls. Fick inte ens veta att han hade blivit mobbad under dagen förrän han själv berättade det på kvällen när han var övertrött och ledsen.

Är det något jag avskyr så är det medarbetarsamtal och lönesamtal. Man ska dra fram alla saker man gör och allt man är bra på när man är från Jante-Sverige "du ska inte tro att du är bättre än andra". 

Men nu går det ett uppror på Facebook bland alla medicinska sekreterare om hur dåligt vi har betalt, 2 års yrkeshögskola med studielån och man har mindre betalt än lokalvårdare till exempel (missförstå mig inte, lokalvårdare är INTE ett yrke att se ner på, och oerhört viktigt inte minst på en vårdinrättning, men hur många lokalvårdare har 2 års studier med studieskulder?) 

Så i år har jag dels tagit kontakt med Region Blekinge och fått medellön för lokalvårdare och medicinska sekreterare inom regionen samt frågat lite på min arebstplats vad mina kollegor har.

I december var medellönen för sekretare över 29 000. För lokalvårdare precis under 26 000 (vilket betyder att det troligen finns de som har över 26 000) och en ny sekreterare som började 2022 fick 25 000 i ingångslön. Jag har jobbat i 6 år på min arbetsplats i juni, och har 25 600 (12 800 som halvtidslön) och alltså räknas mindre värd än lokalvårdare och nyanställda. Som att få en spottloska i ansiktet av min arbetsgivare, och det sa jag också när vi pratade. 

Så i år hade jag förutom dessa uppgifter även skrivit ner allt som ingår i mina arbetssysslor. Vi är en ganska självständig mottagning och min närmaste chef är inte fullt insatt i allt jag gör. Så det tättskrivna dokumentet skrivet i 11 punkter och nästan 3 sidor långt var lite av en chock för chefen. Det är så oerhört mycket mer än vad hon tror som ingår, och ganska mycket smått arbete. 

Får se hur det kommer att synas i lönekuvertet när svaret kommer, men jag har också medelat in chef att jag söker annat utanför regionen på grudn av den kassa lönen och medelat facket att om inte de hjälper till att få upp lönen för oss så kommer vi (många av oss har skrivit till facken Vision angående detta) att gå ut från facket, man får sålla bland sina utgifter och facket är ingen nödvändighet för oss, a-kassan är viktigare.

Han vill inte riktigt hjälpa mig att sova en hel natt. I söndags sov jag nog 6 timmar, vaknade vid 3 och kunde inte somna om. Igår somnade jag vid 10-tiden och kl. 2 var det slutsovit. Bara att stiga upp och gå ner så de andra skulle få sova lite längre. Och detta trots att jag har Propavan som är utskrivet för att jag ska få en ostörd sömn hela natten. Och trots att jag hade ett ganska jobbigt vattengympa-pass innan. 

Försökte få tag på min vårdcentral förra veckan men varje dag jag ringde var alla telefontiderna slut. Är det konstigt att folk vänder sig till appar istället? 

Vardagen för någon med fibromyalgi tyvärr   .

Vi hade köpt biljetter till en SSL match i Växjö, som skulle gå av stapeln igår. Det är 3 veckor sedan vi köpte dem typ (om inte längre) och när Linus testades positiv för covid förra veckan var vi lite oroliga om det skulle ske alls, men varken jag eller Markus har blivit sjuka utan enbart Linus och han hade typ 2 dagar feber, 3 dagar snuva och inget mer så det var hoppfullt.

Däremot kom jag på dagen innan Linus skulle tillbaka till skolan att vi hade inte hunnit köpa varken vinterskor eller vinter- (snö-)kläder. Panik! Höstjackan gick om han hade en varm tröja under och skorna är väl slitna men ganska okej ändå, även om de inte är fodrade. 

Så planen blev: Kör till Växjö vid 10-tiden, uppe halv 12 ungefär. Sedan Pizza Hut och så shopping....

Efter Pizza Hut gick vi in på XXL för att kolla in deras utbud. Fler än vi med samma plan, det är man beredd på. Men där fanns speciellt en mamma med barn som kom i clinch med varandra. Jag vet inte vad som låg bakom, de kan varit trötta, hungriga, you name it. Men det blev ett jäkla liv mellan mamman och 6-åringen. Om skor m.m Tillslut skrålade ungen: Du behöver väl inte bli arg för något som ör ditt fel! 
Då gick vi, jag orkade inte mer. Genom hela XXL hördes deras käbbel.

Över till Din Sko på Grand Samarkand där vi redan kollat in ett par skor på hemsidan som Linus skulle prova. Då hittade vi inte den modellen. Runt och kolla på borden vad som fanns. Skor för 1000-spänn köper jag inte till en 11-åring som växer som ogräs så det var att leta efter ett par som var snygga (viktigti i den åldern), funktionsdugliga och inte för dyra. Hittade ett par, enda smolket är att det är inte skosnören utan de där gummibanden och ett kardeborreband. Men gummibanden hade ingen anordning för att kunna spänna dem. Måste googla och se om jag hittar om det går att sätta dit sådana. 

Vidare över till Lager157. Jag gillar egentligen inte den affären, men deras jeans är perfekta till Linus och deras vinterkl'der helt okej. Men jag mår mentalt dåligt när jag är inne i den, den är rörig, det står pallar med kartonger bland kläderna. Jag letade efter en snygg stickad tröja som de hade i reklamen både i barn- och damstorlek men det var så klart slutsålt. Linus hittade dock både skidbyxor och vinterjacka till det braiga priset 500 kr för hela setet. Som hittat. 

Över till Stadium Outlet för att se om de hade skor till mig och lite fler innebandybollar. Njae. Att handla på den Stadium Outlet är värdelöst. Bor man närmare vårt så är Kristianstad bättre. Denna affären var ynke pytteliten och utbudet väldigt dåligt. till exempel inte en innebandyboll. Affären var kanske 1/3 så stor som Kristianstad.

Kollade hemsidan sedan och de skorna jag ville ha fanns inte ens att beställa online i min storlek. (XXL hade dem i annan färg till samma pris, men jag ville ha svart-orangea). 

Tillbaka till Fortnox Arena och SSL match mellan Växjö Vipers och Team Thorengruppen. Spännande att få se en SSL match live. Många snabba vändningar, och lite mer handfast spel i andra och tredje perioden. Det ska vi göra om fler gånger, fast en rad längre upp så vi ser bättre. Hade varit kul att se matchen mellan Falun och Vipers om 2 veckor men då spelar Linus samtidigt i Väckelsång så det hinner vi inte. Men då hade man sett nästan hela landslaget känns det som. Växjö vann men båda lagen var bra. 

När vi körde hem snöade det ganska mycket efter Växjö och nästan hela vägen till Ryd innan det la av. 

När vi kom hem satt jag i soffan och orkade nästan ingenting. Och i dag är det inte många knop. Har typ bara gett kaninerna mat och griljerat en skinka. Linus var dagens kock och fixade (med lite övervakning av de vuxna) spaghetti och köttfärssås. 
Jag har ont i huvdet, i kroppen (inte bättre sedan vurpan på lunchrasten i måndags) handled, knän, höfter. 

Sa det innan till Markus: Jag vill reklamera min kropp, den är inte alls som den var utlovad att bli när jag föddes.

Jag jobbar på Blekingesjukhuset i Karlshamn och varje lunch går jag en lunchpromenad på 30 minuter I går var det kallt som sjutton så jag hade ganska snabbt tempo. Gick förbi McDonalds ut mot ridskolan där jag vänder och går tillbaka. Går över en träbro som brukar vara såphal när det regnar. I går var det lätt snö och minusgrader och till min förvåning var bron inte hal alls. Men det var bitande kallt om kinderna och jag kände hur jag domnade av lite i låren.

När jag kom tillbaka till sjukhuset var jag mest fokuserad på att komma runt ambulansintaget snabbt som sjutton och fick inte upp mina fötter ordentligt. Snavade på kanten mellan det nya, packade gruset och gräskanetn och föll som en fura! Slog i knäet, tog emot fallet med händerna och slog huvudet i det frusna gräset. Kände bara att knäet började ömma,   

Snabbt som fasen upp på fötterna, torka av gräs och grus och kolla runt så ingen såg något. Sedan tittar jag framåt/uppåt. 8 våningar med fönster åt mitt håll.... lunchtid.... Hur stor chans att ingen såg?   

Berättade skrattande för mina kollegor om fallet. 

I dag har jag ont i höger handled, händerna, knäet när jag nuddar, axelfästena, you name it. Tror inte att något är brutit men har nog stukat handen lite. 

Numera består kaninerna av rasen Rex, i färgen Vit Rödögd (albino). Fast det är inte så många längre. Just nu har jag 7 kaniner: Jocke 2x95p, och hans dotter Maja 95p, samt 4 unghonor från årets kullar. Men det ska inte vara så många. 2 av systrarna ska väck, liksom Jocke som jag behöver byta ut som avelshane eftersom han är pappa, farfar och morfar till alla honor. Och en ny avelshane måste köpas in. 
Sedan har jag och Linus bestämt oss för att skaffa 2 hermeliner, har fastnat för järngrå. Har beställt av en uppfödare jag känner. 

När temperaturen faller stannar katterna gärna kvar inomhus, knappt de har tid för en snabb kiss/bajsrunda innan de kommer in igen. De har kattlåda i källaren men föredrar utomhus.

Inte så ofta de ligger bredvid varandra. Min önskan/plan när jag hämtade Findus (den röda) som kattunge var just att de skulle bli nära vänner och ligga och gosa tillsammans. Men nej, det blev inte riktigt så. De kan äta bredvid varandra och ibland sitta på några decimeters avstånd, ligga vid varsin fotönda av sängen men gosa? Absolut inte!! 

Pajas (född 2015) är svart smoke, det vill säga han är våt under det svarta (om man stryker mothårs är han helt vit under) och dessutom är det svarta på svansen randigt.

Findus (född 2017) har exotic morfar och resten vanlig huskatt. Han är mjukare än Pajas till sättet. Har en strävare päls. 

Var tar helgen vägen? Tiden bara springer i väg! 

I fredags var det snabbstädade burar, hämtning av halm och en tur till Rinkabyrör då mammas pappa behövde en ny ventil till varmvattnet. Svärfar som har jobbat som vvs:are hade kollat och Linda skulle byta (vilket hon gjorde med bravur igår)

I lördags kom mamma och Linda, Emme och kidsen och vi hade pumpapyssel och lite annat pyssel. Minstingen som bara är 6 månader fick givetvis inte kniv och sked till pumpa, men lekte med mina hemmavirkade pumpor. 

Lunchen bestod av potatisspöken och pumpor, samt chicken nuggets pumpor, spöken och fladdermöss. 

Efter det körde vi till svägerskan och grävde upp citronmeliss som jag ska ha till kaninerna. Ut i hagen och gröv och samtidigt passa på att ge damerna varsin morot som Maggisen gnäggat efter redan dagen innan.

I går var det badhuset och simma. Bara tredje gången på 3 veckor sedan de öppnade det igen nu i höst men jag har gått från 300 meter till 700 meter. Inte uppe i min km ännu men i den här takten går det snabbt hoppas jag. 

Var osäker på om jag skulle orka alls simma för jag har nu en längre tid haft ont i främst min höger arm, från axeln och halvvägs ner mot armbågen, fryser om den och värker. Dessutom var jag lite skakig och orkeslös i benen här hemma men väl i vattnet kändes ingenting. Men det är månad sedan jag rört mig så lite en helg som dessa 2 dagarna. Inget wii, ingen promenad, inget.