I morse när pappa skulle stiga upp så hade han svårt att andas. Mamma fick komma in med hans morgonmedicin och nitroglycerin-sprayet. Men det hjälpte inte, och när han satt och skulle klä på sig säger han till mamma: du får nog ringa nödslakten (pappas ord för ambulansen). Medan mamma ringer 112 så tycker pappa att det börjat att bli lättare att andas så han säger till mig och Emelie: säg till morsan att det behövs inte. Men både jag och Emme säger nästan i mun på varandra: Nej, är det inte bäst att du åker in så de får kolla vad det är.

Ungefär samtidigt kommer mamma in med telefonen och säger att de vill prata med pappa. I slutändan blir det så att pappa får åka med in till Karlshamns Akut.

Vi hade beslutat att åka på Maria Magdalena-marknaden i Åhus idag, men nu blev det så att mamma stannade hemma och vi andra åkte. Låter kanske lite rått, men två av barnen som var med är förståndshandikappade, och att hux flux ändar planerna hade kanske inte varit så bra heller.

Vi ringde hem ett par gånger men mamma hade inget nytt att berätta. De hade gjort lungröntgen och väntade svaret från den, plus att de ville göra en del andra prover också.

Så nu ikväll ringer mamma dit igen, och då har de fått svar på röntgen. Och vilken tur att pappa åkte in. För han hade propp i lungorna. Nu ska han få ligga där inne, och får blodförtunnande i både tablett- och sprutform.

En liten ironisk anmärkning: den ena ambulansföraren hade åkt förbi på E22 nu i tre dagar och sagt till sin kollega att han aldrig varit här ute på våra småvägar och kört, och att han ville se hur det var här... så får han ett larm ut hit.