Många är  oroliga för detta datumet - fast de säger att de inte är skrockfulla. Jag har aldrig haft någon utpräglad otursdag på detta datumet, oavsett om det är en fredag eller en tisdag, peppar peppar (tar mig på huvudet)

Kom hem runt 2 tiden igår eftermiddag, och där springer Benjamin omkring med tutte och snuttefilt. Man hör på sutten att han egentligen är trött och behöver sova middag, men han är rädd för att stå stilla, för då kommer han just att somna.

Så efter en stund tar jag med honom upp på mitt rum, byter hans blöja och kryper ner i sängen med honom och tänker att han kan somna och sova någon timme, så ligger jag och läser.... HA!

Första gången jag vaknar är klockan halv fyra och jag tar av mig täcket för att vakna, Benjamin sover som en liten gris bredvid mig.

Andra gången jag vaknar är klockan halv fem och då jäklar tvingar jag mig att vakna. Ligger och försöker väcka lillgubben också, sover han längre så kommer han att vara vaken och pigg när det är dags att lägga sig på riktigt. Pussar, blåser, pratar och tillslut vaknar han. Sur och grinig. Ungefär som jag känner mig.

Vid halv åtta går jag upp och sätter mig i min säng, löser lite korsord, slötittar på Tv och läser lite ur en av böckerna jag håller på med (hmm... ja, jag vet inte hur det gick till men jag har väl en 4-5 böcker som jag läser lite i samtidigt) och efter SOS Gute (som jag aldrig missar) så går jag ner och hämtar Benjamin och hundarna, lägger Benjamin i hans säng, ger honom hans nappflaska och släcker lampan. Då blir det inget gnäll alls utan han äter upp sin välling och sedan är han tyst i sängen. Somnar utan knot när jag släcker TV:n oxå.

Igår fick jag en till rumskompis. Nu har det ju varit jag, Benjamin och mina två hemmaboende hundar som delat rum, men igår fick vi en gäst till... Emme hund Wilma sover här inatt. Hon vill INTE gå med upp först - letar fortfarande efter sin matte och husse, så jag lyfter upp henne och bär henne tre-fyra trappsteg upp, och sedan är det precis som om hon tänker: - okej då, jag får väl följa med, för hon skuttar glatt uppför resten av trappen och hoppar upp i min säng. Och där har hon sovit resten av kvällen.

När vi steg upp idag, jag och hundarna, så sprang hon ut med de andra och fick frukost med de andra när hon kom in. Emme har fått en del anmärkningar om att hon är mager.. Wilma alltså, Emme ska ha bebis i februari så hon är då absolut inte mager på något sätt , men Wilma är inte mager... bar smalare än vad man tror när man kollar på pälsen. Du känner inga revben, ingen ryggrad och hon äter som hon ska. Här alltså, hemma i lägenheten tar det längre tid och hon gillar iNTE deras mat, även om det är samma som hon äter här. Nej, Wilma ska käka samtidigt som mina, och samma mat som mina. Godis får sina Doggy-bitar uppblötta eftersom det börjar bli klent med tänder för den damens del, och Lillan och Wilma får torrt.