Ann-Marie, det var ett kanonuttryck!

Jag kan vara väldigt pessimistisk av mig, men samtidigt brukar jag säga att det kunde vara värre. Eller det finns alltid någon som har det värre/sämre än jag.

Man får försöka att se allt från den ljusa sidan. Det lönar sig inte att se allt i svart, för det är skadligt för en själv. Allt ordnar sig med tiden och lite möda.

Och hur jävligt det än kan te sig så brukar jag vara kapabel att skratta efteråt, när det gått en tid och man fått tänka över saker och ting.

Ta bara hur jobbigt det var när vi (min morbror och jag) hittade mormor i sin säng, där hon somnat in med glasögonen på näsan och sin Hemmets Veckotidning i handen. Livet kändes pest, jag orkade inte mycket. Det var inte bara det att vi hittade henne, vi fick bryta oss in genom en dörr för att komam in till stackars Lina som ville ut och kissa och bajsa, och till mormor. Det är en sak man aldrig glömmer.

Men även om man inte glömmer det, så är det inte nyttigt eller bra att bara tänka på det. Istället får man komma ihåg allt roligt och härligt man gjorde med henne innan hon fick somna. Alla roliga komentarer hon kunde kläcka, för att hon inte riktigt hann med i svängarna.

Som den gången när hon åkte med min mamma och äldsta syster från Pukavik till olofström för att handla. Innan de kör berättar hon att hon harft dålig mage under natten, och stoppat papper i trosorna nu. Under färden sladdar Lotta lite grand (tror jag att det var) på ett ställe. Mormor sitter tyst ett tag, och så säger hon: Fan lotta. Jag höll ju på att skita på mig!  (Hon brukade aldrig svära och inte heller prata ovårdat. Mormor kunde vara ganska pryd och städad)

Eller när hon följde med oss till Eko i Fjälkinge. Hon fick köra vagnen eftersom vi tänkte att den kunde hjälpa hennes balans och hon kunde ju inte gå så fort. Observera TÄNKTE. Vi fick jaga henne mellan raderna i affären för att hinna ifatt och kunna lägga i våra egna varor i vagnen. det var som att ha en 4-åring med sig i en gottebutik. Mamma hade sällan med sig alla sina egna varor hem när de var och handlade ihop =)

Hur hon ringde hem till sin lillasyster på lördag morgonen, och så pratade de i timmar, för det var billigare då. Eller hur hon stängde av eller skruvade ner radion varenda gång de spelade Kristina från Duvemåla för hon avskydde den sången, och vi kunde inte låta bli att retas lite med henne.

Hennes höjdpunkt på sommaren var när vi samlade så många som möjligt från släkten (både min mammas och min pappas sida) och spelade brännboll, grillade korv och umgick hemma hos henne. Hon hängde inte riktigt med i svängarna, hörde lite illa, men njöt av så mycket folk runt sig. Och hon var Pärla med alla. Det var bara enstaka som sa Ingeborg, utan honb är och förbli Pärla för oss alla!

Det är dessa roliga och fina minnen som man ska tänka på, le och skratta åt, och aldrig glömma. Så LE!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Nu är bebisarna snart 8n veckor gamla och redo att lämna sina mammor.  I Majas kull är 3 pojkar som jag gärna ser går till utställning. I Ettans kulla är det 4 pojkar och 2 flickor. Pojkarna är till salu, eventuellt utställning me...

Nu i sommar har Linus tagit grönt kort och spelat med farfar. De brukar gå ut en eller två dagari veckan och gå minst 9 hål.  I dag ringer farfar hem efter tredje hålet, Linus lyckades slå HOLE IN ONE. Linus skämtade lite med farfar innan han slog ...

  Linus har sparat sina födelsedags- och julklappspengar och köpt en ny telefon. Vis av erfarenheten så har den utrustats med försäkring, skärmskydd och skal. Jag hade föredragit ett plånboksfodral men han ville inte ha det, och det är ju hans val...

  Tror kattaerna eventuellt kan ha mask, inte för att jag sett något i deras rumpa utan mer för att de börjat tunna av och fäller.  Förra året avmaskade jag dem med Dron-Spot men det verkar vara restat på varenda apotek runt oss, inklusive inter...

    Finfin post. Herr Larsson och Ettan fick sina championat registrerade. Ettan är helt egen uppfödning och utställd av mig medan Herr Larsson kom med färdiga kort bara inte inskickade. Tack igen Ingela för denna härliga kelgris.  De är nu par...