Så ja, nu är jag piggare. Det har tagit enormt på krafterna att komma hem, klockan är inte ens sju och jag är alldeles färdig. Orkar knappt hålla ögonen öppna.

  Så här kommer lite info dag för dag. Börjar med operationsdagen och går fram emot dagens datum:

OP kl 7 infann jag mig på Karlshamns sjukhus. Nyduschad och med bankande hjärta. In i en sal (för två personer, vilket jag i efterhand har varit glad åt) och byta om till "ursexiga" vita stödstrumpor som nådde upp till knäna, vita trosor som helt saknade resår i midjan och en sjukhusskjorta med öppningen bak. Fick kanyl insatt i ena handen, blodprov togs och blodtryck mättes, innan jag fick krypa upp i sängen och blev nedskjutsad till OP. Där kom det en sköterska som hette Cecilia och skjutsade in mig i Op salen, där alla var SÅ duktiga på att hälsa och presentera sig.... hur många grönklädda människor tror ni att man känner igen dagen efter?

   Efter Op blev jag väckt av några (totalt borta efter narkosen) och sedan fick jag sova ett par timmar... Jag hade reagerat på det smärtstillande genom att få stora blåsor på ena armen och bli alldeles hård, så "my drug of choice" var därefter morfin... med ett fint litet paket av illamående efteråt.

  Kl 16 var de sååå snälla att hjälpa mig upp i stående (inga svordomar, men visst var det jobbigt), så att jag fick stå och stampa på platsen ett tag, medan de bäddade till min säng och tvättade min rygg med sprit (kyligt och helt underbart!)

  Kl 20 var det dags igen, då var jag lite piggare och kunde hjälpa till lite mer. Sista gången jag fick ställa mig upp var vid 12-tiden på natten...Någon av dessa gångerna var sjukgymnasten Karin med, men jag minns inte på vilken.

   Ena killen som jobbade på narkos/Iva hette Olav och kom från Norge, härliga bruna ögon, ganska söt (jaja, jag var sövd, drogad och trött - inte blind!) men jag måste ha svarat helgalet när han pratat med mig för sista gången sa han ngt på engelska... Jag vet fortfarande inte vad.

Tisdagen den 6 Maj

Nu fick jag äntligen komma upp på sal. Inte alls så stel och öm som jag trodde, när sjukgymnasten kom så var jag snabbt uppe ur sängen och  kunde trava omkring i korridoren. Och så fick jag börja dricka vatten! 
Jag kunde sitta i fåtöljen själv och så slapp jag katetern - underbart! Men så kom nästa problem. För er hemma har det kanske inte varit ett problem, och inte för mig heller i vanliga fall, men... har ni tänkt på hur svårt det är att nå ner och torka sig i baken efter att man gjort vad man ska på toa? Med halva magen (från bröstbenet och ner till naveln) full av stift, helt sårig? det var minsann inte lätt! Dessutom hade allt detta gått så jäkla snabbt att jag inte hunnit planera det minsta och vem är det som får sin mens? Jippiee.... eller inte!

Onsdagen den 7 maj

Vaknade redan vid 4, så kl 4.16 vandrade jag i korridoren, och vid fem stod jag i duschen (ni anar inte hur underbart det var!) Fast sedan skulle ju de jäkla stödstrumporna på igen, och det var inte det lättaste! När jag vaknade igen vid 6 hade jag en strumpa i handen och en på foten, fast skaftet inte uppdraget.

   Dagens gympa pass bestod i att förutom gå i korridoren så fick jag även cykla på en motionscykel.

   Idag kom min kusin och hälsade på. Hon jobbar på sjukhuset och hade sett mitt namn, så mellan besök passade hon på att komma upp och prata lite - alltid uppskattat!

Meningen var att jag skulle dricka 2 liter vätska, men jag kom bara upp i 1½liter och fick ha dropp på natten, men jag är ganska stolt över mig själv, för jag har inte fått något smärtstillande sedan tisdagsnatten! Idag fick jag dricka buljong också (allt smakade bra, med smak!)

Hade lite temperatur på kvällen, 38 grader. Dagens vikt var 117,8, dvs nästan 2 kg mindre än på onsdagen veckan innan =)

Idag kom också mamma och Emme in och hälsade på, och när de gick var jag helt utmattad, somnade och sov i nästan två timmar.

Ikväll gav jag mig Fragmin-sprutan själv. Innan har det varit en sjuksyster som gjort det, men jag tänkte för mig själv: När jag kommer hem så är det jag själv som ska göra det i 10 dagar, så varför inte öva när jag har kunniga människor runt mig som kan se till att det blir rätt.

Torsdagen 8 Maj

Idag fick jag både soppa och fil. Uppskattat efter all dricka! Så kom jag upp i mina två liter och slapp sista droppnålen! Gött! Tänk att kunna tvätta sina händer riktigt igen!

Idag kom först Jessika och Micke in en stund, sedan kom Camilla på eftermiddagen och efter jobbet dök Anki upp. Härligt, och jag kunde skratta, men lite trött var jag allt!

Fragmin-sprutan själv igen.

fredag 9 maj

Yes! Idag ska jag hem! Kl nio var jag redo, väntade bara på att läkaren skulle komma med alla papper, och att dietisten skulle gå igenom det sista. Fast jag sov länge inte förrän vid sex vaknade jag. Vid 12 kom mamma och hämtade mig! Nu är kl kvart i nio, och jag ska sova, i min egen säng. PUH!

Kommer att skriva mer utförligt om någon dag, vill bara tacka alla som hälsade på mig på sjukhuset, hörde av sig under tiden eller skickade hälsningar: TACK!

   Nu har jag ätit första målet hemma, och ska vila mig en stund... Jag mår bara bra, har inte tagit smärtstillande sedan i tisdags kväll, och varit uppe och gått tidigt var morgon.

   Jätte härligt att få komma hem, det jobbigaste var den långa väntan: på att bli utskriven och när man väl blev det, så ner på apoteket där jag fick vänta i över en timme på min medicin.

   Hörs om en stund igen

Kram