Vägde de båda små idag, och de väger 467 resp 457 g. Fortfarande små, men de börjar att se riktigt runda ut, och är inte magra på något sätt!

  Passade även på att ge dem deras första avmaskning, tillsammans med mamma Pyret. Kan ju tala om att INGEN av dom gillade det! Ganska intressant att se hur en hund kan visa äckelkänslor med ansiktet =)

Tidigare har jag alltid börjat med en eller två dagar med färs innan det är dags för den riktiga valpmaten, men idag blötte jag upp valpfoder och lät e små smaka. Och jisses vad de åt.

  Detta är min tredje kull sedan jag bytte till Royal Canin, och aldrig har det varit så lätt att få dom små att äta riktig föda. Riktigt skönt och så enkelt.

  Däremot ger jag ALDRIG välling till dom!

 Zeraphina's O´Valentine of Love "Love" (Uttalas Lo-Vä)

och Zeraphina's O´Valentine of Hope "Hoppsan"

Så, nu är de döpta, papperna inskickade till SKK. Love är den lilla grabben och Hoppsan är min tjej. Hoppsan har idag fått sina ögon också (öppnat dom).

Såg en förändring igår: Lillsnuttan slutade suga, ville inte ens ta flaskan längre. Under natten gjorde hon inget annat än pep och gnällde, men jag fick inte i henne något att äta.  Slö, tunn, pipig, fattades elastiteten och vitaliteten som jag ser hos de andra valparna. Andades ytligt och lätt...

   Ett svårt beslut att ta, men jag valde att låta henne somna in. Hade hon fortfarande haft sugreflexer och varit pigg så hade jag kämpat ett tag till, men nu kändes det hopplöst.

   Pyret såg när jag bar ut henne, och satt flera minuter vid dörren och letade...väntade innan hon gick upp till de andra två igen.

   Att vara hunduppfödare är minsann inte en dans på rosor.Mycket kan hända innan valparna föds, och det är inte alltid som allt slit och jobb du lägger ner ger något tillbaka. Allt kan fortfarande hända efter att valparna har fötts: de äter inte, gomspalt, tynar bort, mamman lägger sig på dom, eklampsi mm.

 Man får vara beredd på både höjdpunkter och lågmärken. Att kunna veta när man ska kämpa och när det är dags att släppa taget. Ett svårt beslut men jag tror att det viktigaste är att veta när det är dags att släppa taget och låta det lilla livet bli en stjärna på himmelen igen- oavsett om det är en nyfödd valp eller din gamla livskamrat som nu ska få springa i hundhimlen...

Inte sjutton för att lillsnuttan tar spene numera, nej varför kämpa med det när man får det lättare från flaskan? Kvittar egentligen, huvudsaken är att hon äter och går upp i vikt!

   Morgonvikterna idag låg på 207 (hanen) 212 (tan-tiken) och 147g (lillsnuttan). Hennes största ökning var den 21/2 då hon ökade 21g på en dag,jösses! Nu är den mer sansad men stadig, riktning uppåt.

Jag var så trött när jag vaknade av att lillsnuttan vrålade efter frukost så jag gick ner och gjorde hennes välling och gav henne, utan att väga henne först. Men hon ökar så smått, och aptiten är det då inget fel på nu.

  Igår kväll när jag skulle fixa hennes välling så stökade jag till hela köket... två gånger. Jag värmde upp vattnet (ca 40grader) och hällde i mammas såsredare, hällde i vällingpulvret, tryckte på locket och skakade. PANG! Vällingen flög ut över mig och hela köket. Skit också! (plus en del väl valda svordommar till). Nytt försök: PANG igen! Muttrade för mig själv en lång, lång ramsa med de flesta svordomar i mitt vokabulär, innan jag gjorde ett tredje försök, denna gången höll jag ett fast tag med BÅDA händerna och vällingen blev färdig.

I tisdags kväll sa jag till min pappa: om hon gått ner i vikt i morgon också så får vi avliva henne, då orkar jag inte kämpa längre...

   Jag vet inte om de vibbarna spred sig, men på morgonen när jag skulle väga så gjorde jag en flaska välling för att testa om aptiten kommit tillbaka, och jösses vad hon äter! Går jättebra.

   Hon väged 114g i går morse och 121 igår kväll. I morse ungefär samma tid som gårdagens morgonvägning så vägde hon 120g. Det räknar jag som en ökning på 6g på ett dygn, och det är kanon. Men så ser hon då verkligen ut som ett päron när hon slukat ett mål mat.

   Syskonen ökar inte lika fort, men å andra sidan så har de ökat ett par dagar och är mer stabila, de väger ca 170-175g var.

Så nu hoppas vi att detta håller i sig och kämpar ett tag till.

Idag är de 1 vecka gamla.

lillsnuttan vägrar att ta nappflaskan, vägrar att ta sprutan. Fick henne inte ens att ta en spene i munnen igår.....

Minskade 4 gram under natten. Har beslutat att det är sista dagen jag kämpar med henne, blir det ingen ändring under dagen så kommer jag att ta bort henne.

   Hanen och tan-tiken väger nu över 160g, de är pigga och snabba.