På måndag börjar Linus inskolning, en timme på Kringlans avdelning. Ska bli spännande, och tror jag - både roligt och nyttigt för honom. Han behöver socialiseras, det vill säga han behöver få träffa barn i sin egen ålder och rasa av sig. Här hemma är det bara han och jag hela dagarna tills hans pappa kommer från jobbet, och vi kan inte ge honom all bus ett barn behöver. Framför allt orkar jag faktiskt inte det. 

Fick frågan igår vad ska hitta på när han är på dagis sedan. Med antydan att det kommer att vara tomt och jag inte skulle veta vad jag skulle göra, men jodå. Jag ska gå på toaletten alldeles själv, utan att behöva hålla koll på honom, eller ha honom bankande på toadörren. Lyxigt värre. Jag ska kunna bara sitta och göra ingenting utan att ha honom gnällande bredvid mig. Missförstå mig inte, jag älskar lille Snuttriken och ångrar inte en minut, men det kan bli för mycket för vem som helst ibland. Jag vill inte behöva bära omkring på honom, vill kunna göra en så enkel sak som att diska eller skala potatis utan att han ska tränga sig in för att bli buren. 

Han väger 10 kg, jag orkar inte kånka med det hela dagarna. Och är inne i en period själv då jag inte mår så bra, ont överallt känns det som, och ständigt trött och med huvudvärk. Ganska typiskt läge med fibron vill säga. Jag behöver också vila ibland och göra något alldeles själv, och att köra och handla gälls inte, då är det inte min egentid, då letar jag runt efter vad VI ska ha och skyndar mig hem till familjen igen. 

Igår fick Lina sin sista vila. Lina var en ruby som föddes den 17 september 1997, tillsammans med tre bröder. Alla var röda. Pappa var en äldre gentleman kallad Pelle, även mer känd som Campanards Valentin och Zeraphina's Bonanza-Girl, kallad Mitzy.

Lina bodde hels itt 15½ år gamla liv hos Helena & Richard Bona, kennel Cucciolo. Hon fick två kullar, båda efter Mimmidalens Great Black Prince. Sammanlagt fick hon sju valpar: två pojkar och fem flickor.

Hon hade hjärta UA tills hon 9½ år (april 2006) och ställdes på gamla dar ut med CK och BIR veteran ett par gånger. Döv på gamla dar,  men gjorde allt för en köttbulle. 

Hjälpte de andra tikarna att ta hand om valparna och städa efter dom, oavsett om den nyblivna modern ville det eller inte. 

Den siste i sin kull att bli en stjärna på himlen. 

R.I.P Lina

Stort tack till Richard, Helena och Max för att de tagit så bra hand om henne. 

Mamma fyller 60 på tisdag, så igår samlades vi allihop hemma i Agerum och firade henne. Åt en härligt god smörgåstårta som mamma gjort själv, och skrattade och pratade. Linus blir alltid lite stel och liksom överväldigad när vi samlas allihop. Och inte så konstigt det, han är ju inte van vid så många, det brukar ju bara vara han och jag om dagarna, och så hans pappa förstås.

På tal om pappa, jag blir orolig när jag ser honom   . Han har tacklat av och bara det senaste året krympt. Svagare röst, blekare, och mindre. Han orkar inget. Denna veckan som gått har han varit hos doktorn tre dagar i sträck. Tagit prover varje dag, bland annat fyra rör blod varje gång. Han svimmar ofta, och eftersom han haft så många blodproppar äter han waran, och så många lunginflammationer så har han övat sina lungor genom att blåsa igenom ett sugrör ner i en flaska med vatten, men nu har han så tunt blod och har svimmat så många gånger att han fick avstå waran några dagar och strängt förbjuden att blåsa i flaskan. Nästa vecka ska han till doktorn igen. Han har även tappat i vikt. Fortfarande sin stora mage men armarna är så tunna. Och ansiktet så tärt vilket syns så mycket nu när han rakat av allt skägg.

Det är svårt att se hur gammal han blivit, man vill ju alltid att det ska vara samma gamla pappa, men nu är det verkligen betoning på gamla. 

Han har fått byta doktor också, och det tycler jag är bra. Han har varit nöjd med sin läkare, men jag anser att om den läkaren varit bra på sitt jobb så hade pappa inte stagnerat så snabbt efter sin bypass. Anser att den läkaren är jävligt nonchalant och vet andra som vägrar att gå till honom efter felmedicinering och annat. Men eftersom jag inte har honom, aldrig har haft honom och inte har klara bevis så kan man ju inte agera. Men jag tackar gudarna (helgardering) för att han ska gå i pension. 

Tillbaka till mamma: 

Hon fick en mangelduk av mig, som hon verkligen längtat efter eftersom den gamla gick sönder och hon har saknat sin mangel. Guldöronhänge och en fin blomställning var andra presenter.