Eftersom vi skulel vara hela dagen i Bräkne-Hoby igår, så fick vi fixa omläggningen själva. Så i går morse kom Linda och gjorde det. Hon var med inne hos Distriktsköterskan i fredags och tittade hur det skulle gå till så hon visste.

Linda var duktig med det, men när hon torkade rent så öppnades ett nytt hål i huden. Troligen bara som huden är skör, och det kommer nytt inunder, men det känns ändå ganska skönt att en sjuksköterska ska kolla på det idag. Och i morgon är det min vanliga distriktsköterska som ska fixa det.

Då ska Linda lägga om mitt sår på morgonen innan vi ger oss av till utställningen. Hon var med inne hos Distriktsköterskan idag och tittade hur det skulle gå till. Vi fick också en kasse med vad som behövs för omläggningen.

Såret på undersidan är nog inte mycket större än 2 cm numera, och ingångshålet ungefär som en tumnagel. Börjar att se ljust på det igen, men vågar inte riktigt för så fort jag har varit glad och uppåt så har det gått åt skogen i alla fall.

Dagens omläggning var ingen hit direkt.

Själva ingångshålet var lite mindre, och under är det fortfarande en 3-4 cm långt. Men nu öppnas det i kirurgsnittet mellan naveln och ingångshålet =(

Så jag sitter här o jagar en sköterska på kirurgen...

att klä av eller på sig än vad själva omläggningen tar.

Hålet är mindre än min tumnagel på ytan, medan det fortfarande är 3-4 cm undertill. Går inte åt mer än ungefär 20 cm aquacel att stoppa i.

Bara ett problem nu då. Jag läker för snabbt, så det bildas svallkött (låter värre änd et är) så för att hejda det trodde dagens sjuksyster att det blir till att bränna kanterna. Det går till så att de för på ett medel som "bränner".

Om det läker uppe men inte under till, så kan inte den sårvätskan ta sig någonstans och då blir det infektion istället.

Får se vad de säger i morgon.

Får erkänna att när jag kom hem i söndags så var jag så nära botten jag kunde komma. Grät ohejdat, allt var svartaste svart. Men jag anar en ljusning, och den verkar komma snabbt.

I måndags fick jag min läkares egen distriktsköterska, och hon var mycket mer hoppfull. Hålet var grundare, och öppningen började se mindre ut.

I tisdags var hålet ännu mindre, men hålet i naveln såg större ut.

I dag fick jag en annan sjuksköterska, och vi såg en markant skillnad mellan hur mycket aquagel det går ut. (stavar det säkert åt skogen) Aqvagel är en sorts förband som drar åt sig vätskan, och blir som ett geleaktigt band. Idag fick vi klippa bort säkert 5 cm från bandet, eftersom det inte gick att påta in/ner det i hålet.

Hon la också en klick av en sort gel i naveln, som ska hjälpa hålet där att läka. tyvärr så ser det ut som om det kommer att öppnas igen precis nedanför naveln, men därunder finns inget hål, det har läkt undan fint.

Jag hade en skräck för att det skulle gå hela sommaren innan jag var okej igen, men nu har jag större hopp. Förhoppningsvis så är jag okej igen tills midsommar =) Längtar.......

Varit inne och lagt om hålet idag. Frågade hur lång tid det kommer att ta. Vet att deinte kan ge en exakt tidsangivelse, men lite hm om hur länge det ska behöva vara så här.... och fick till svar att det tar flera månader, ofta mer än 6 mån innan det läker.... Så nu är jag super depp, och har gråtit en skvätt....

6 månader! Inget bad i sommar, ingen sol...

Fick uppsöka akuten idag igen. Ett faktum: jag är fortfarande inte bra med magen.

Det blödde från tre ställen, var alldeles svullet och såg ut som ett gigantiskt blåmärke längs med suturranden och troslinningen nedanför där. Ringde 1177 som skickade mig till akuten så en kirurg skulle ta en koll. Det blev samma kirurg som i tisdags förra veckan.

Fick ligga där på britsen ett tag medan han tog kontakt med den kirurg som opat mig i år.  Ska tillbaka till sjukhuset i morgon, så att M tar stygnen - om det går - och kollar hålet som spruckit upp bredvid suturranden.

Gillar inte att se blod i allmänhet, och absolut inte mitt eget, så jag var ganska så lätt i huvudet när vi åkte in.

Fick nytt förband och blev hemskickad, och hann knappt hem förrän det var färgat av blod från hålet.

Undrar varför detta fortsätter? Varför jag fortfarande inte är läkt och fitforfight?

Och dessutom, jag är bara sjukskriven till söndag, med minimalt med stämpeldagar kvar så jag måste ut så fort jag är friskförklarad, och jobba alternativt ha en praktik... men vad kan jag jobba med när jag blöder så lätt från magen och fortfarande inte är hundra läkt?

kan ju tala om att det är en himla massa tankar som snurrar i mitt huvud. Hade jag anat detta så hade det bara varit mitt bråcks om lagats och hängmagen hade fått vara kvar!!

Idag efter duschen tog jag loss bandaget. Tänkte att jag skulle tvätta rent, lufta det och kolla eftersom jag läckt.

Jag har börjat att öppnas ovanför naveln, på ett ställe där det absolut inte varit några problem, utan det har varit hur läkt och fint som helst. Och bredvid ett stygn i slutet av op-såret, strax ovanför troslinningen så har jag spruckit så att det är ett sår bredvid med skorpa på. När jag tvättar av det med lactacyd så får jag ett blått stygn i handen, då har det lossnat på ett ställe....

Jag blir galen! Rädd! Besviken och Arg!! FAN FAN FAN FAN!

Jag ska ta det lugnt, om man inte är och rotar i det så finns det fortfarande en chans. Låta det läka av sig själv utan pet och påt, och se vad distriktsköterskan säger på torsdag när stygnen ska tas. Kanske ringa kirurgen då istället.

Och så blir följdfrågan: vad har jag nu gjort? Varför händer detta?