Egentligen tycker jag att det är allt man hör om, corona, corona, corona. Men samtidigt verkar det inte som om alla hör det tillräckligt, eller går det helt enkelt inte in i deras tjocka skallar hur allvarlig sjukdomen är.

"Inte värre än en vanlig influensa" är det många som kläcker, även jag den första tiden. Man trodde ju på all gödsel som Folkhälsomyndigheten kläckt ur sig. 

Men nu, allt efter hur det utvecklas så har jag insett allvaret. Man kan inte jämföra det med en vanlig säsongsinfluensa då detta är en ny influensa som vi inte sett innan, inte har något vaccin mot och inte vet hur vi ska hejda eller få att spridas mindre. 

Den slår inte bara mot äldre som FHM försökt ituta oss, utan den slår mot ALLA, oavsett ålder, och oavsett om du tillhör en känd riskgrupp eller inte.

Nu höjs det röster mot att allt är nedstängt. Inga kaninutställningar, inga hundutställningar, inga premieringar eller tävlingar inom ridsporten (eller i alla fall i väldigt liten skala). Men världen går inte under för att vi inte kan göra det vi är vana vid, det finns ett liv efter corona, vi får helt enkelt avvakta. Och klarar vi inte att låta detta året bero i tävlingsformerna, ja då är oddsen att vi skulle fortsätta med våra hobbies utan corona väldigt liten. 

Jag klagar inte på att alla utställningar för kaninerna är inställda. Nej, nu är det avelssäsong, pälsarna inte de bästa och därmed inga större poäng på kaninerna ändå om vi skulle åkt ut på utställningar. 

Inga kort på avelsdjur, men hallå låt det bli en lucka då, eller försök få ett kort till hösten eller nästa år, som du kan stambokföra på. Jag tar alltid kullar på våren och ställer hela hösten/vintern på de utställningar jag vill, så mina har kort. Och jag har inga avelsdjur som inte är stambokförda så jag kan tåla en lucka. Det är framförhållning oavsett pandemi eller inte som gäller.

Vad jag tycker är värre är att vi inte kan umgås som vanligt, Linus kan inte ha sin farmor-dag, vi kan inte simma eller gymma. Men det finns en underbar natur utanför dörrarna där vi kan promenera eller cykla, Olofströms kommun blev vald till årets Friluftskommun 2018 så vi har gott om vägar, leder, promenadsråk att utforska, vi har telefon och kan både ringa eller skypa.

Det gäller bara att hålla ut, men framför allt inte glömma. Det kommer att bli bättre.

Från och med 2020-05-01 är jag numera fast anställd på Region Blekinge.   

Min tjänst var ett vikariat i ett projekt från början, sedan blev mottagningen en fast del av Region Blekinge men min anställning ändrades inte utan fortsatte som vikariat. 

Men nu, nu är den fast anställning. 

Jag trivs väldigt bra, och arbetar mina 50 %. Är osäker på om jag någonsin skulle klara av mer än 50 %. Jag kommer att sluta som fattigpensionär men längre dagar fler dagar i veckan är inget för mig. Jag är uttröttad när jag kommer hem ändå, på grund av fibromyalgi, psoriasisartrit, eventuell artros, förskjutningar i nacken. Och fibromyalgin har så många delar, jag hinner inte med mer utan att bli hjärntrött.