Helt ofattbart att dessa godingarna inte hittat nya hem ännu! 
De är 3 månader gamla, kommer att väga 3-5 kg som vuxna och deras päls är helt underbar, som att ta på plysch, bomull eller som en reporter sa: som man tror molnen är.

Ja, hade kaninköpare som ville veta vikten på ungarna som är till salu så jag skulle hem till mamma och väga, låta en del hanar flytta hemifrån och städa några av burarna. 

Men jag hade redan spånen nere hos mamma och varför köra bilen ner när det skulle bli 22 grader och knappt någon vind? 

Sagt och gjort. Vid 9-tiden satte jag mig på cykeln och gav mig neråt. 1 timme senare ställde jag cykeln på mammas gräsmatta. Snabbt och lätt. Höll på att köra över en svart huggorm ELLER snok på ett ställe. En gammal igenväxt grusväg som numera knappt har en 20 cm bred cykelväg där denne svarte slang låg och solade. Den hann precis undan, jag lyfte upp mina ben och styrde åt andra hållet men hade INGEN som helst lust att stoppa cykeln, oavsett om det var orm eller snok.

När jag ändå gick där nere och pulade så passade jag på att diska alla vattenskålar och fylla med svalt, rent vatten. 

Malin, Anton och Ebba kom en stund också så vi tog en kopp kaffe. 

Efter det var det då dags att cykla hem. Motvind större delen av färden men inte samma vindstyrka som när vi cyklade hem från Sölvesborg. Stolt över mig själv för jag har inte gått en meter av sträckan denna gången utan cyklade allt. Och ganska snabbt gick det också, 3,4 mil på 2 timmar är helt okej när man cyklar på en nostalgicykel med bara 3 växlar som dessutom hoppar lite som de vill ibland.

Nu får vi se vart nästa cykeltur tar oss och hur lång den är. Planen är väl lite smått att nästa sommar kanske cykla ner till Furuboda.... kanske....