Idag fick jag spik i foten, gick med en skottkärra fullastad med grus att ösa ut på mammas sliriga infart. Tog ett steg framåt och trampar på en bit bräda med två STORA spikar petandes upp. Den ena gick igenom gympaskon in i hälen.

Så förutom vanliga värken har jag nu även ONT i foten. Dessutom hjälpte jag till med att hugga upp ved när Linda och mamma sågade, så armarna och ryggen värker också, är det inte typiskt säg?

Men det gör jag så gärna. För om inte jag hjälper till så dras Linda med det ensam, för ingen av de andra syskonen hjälper till. Och mamma klarar det inte ensam.

Linus somnade vid 19,20 i måndags kväll och jag tänkte att han måste haft kul hos farmor och farfar idag. 

Men nej, då kom febern. Han har haft hosta ett par dagar och jag har anat något. 

Så hela veckan har han varit hemma från dagis, med 38-38,9 grader i temp, hosta och snorig. 

Men igår när han somnat så tempade jag honom innan jag bar in honom till hans eget rum , och då var febern borta   

Trots febern, dålig sömn och hosta så har han varit superpigg, och sovit mindre än vanligt. 

Men jag trodde ett tag att vi skulle få behöva åka in tillakuten, så pass rosslig var han.

Dessutom så han inte bajsat på hela veckan, så igår fick vi ta krafttag. Vi satt läääng på toa och han ville inte vara kvar, höll igen när det satt igång. Till slut lossnade det..... bokstavligt talat. Och idag bajsade han utan problem.

Tänkte innan att kanske vi klarat av det, inte fått någon medicin på länge, och klarat att bajsa nästa varenda dag. 

Nu ska vi hålla igång det igen. Gäller att inte ge sig

Eller ja, över och över. När socialen väl fått klorna i en så är det stört omöjligt att komma loss ordentligt.

Men i fredags fick de komma hem. Det var tre överlyckliga barn i baksätet, saliga över att de skulle få komma HEM till sina föräldrar, sitt hus, efter 11 månader i familjehem (där lilltjejen säger att familjehemspappan pillat på henne, och hon är bara 5½ år) och sedna 3 månader med sina föräldrar i utredningshem. 

Men efter x antal skitdåliga socialarbetare som inte gjort annat än ljugit i utredningarna (jag har läst materialet) så fick de tillslut två nya som verkligen lyssnat. Som sett bakom sina "arbetskamraters" dåliga och partiska utredningar och haft egna åsikter. Som sett att barnen INTE är misshandlade eller misskötta och hör hemma med sina föräldrar. OCH som ska ha ett möte till med oss närstående där vi också får rätt att yttra oss. Och där ska jag ta upp en hel del, som att vi övriga familjemedlemmar blivit utelåsta, och illa behandlade av socialchefen i Bromölla kommun, att polisen som kom tillsammans med två socialarbetare skickade mamma till sjukhus med livsfarligt högt blodtryck.

Men nu ska vi se framåt också, barnen är där de ska stanna. HEMMA