Egentligen ett förskräckligt ord, det där... dödsruna. Men vad säger man annars?

Idag var pappas dödsruna i BLT. Hade kunnat scanna in den och sätta här men gör det inte.

Kort sagt:

Pappa Arne föddes den 5 augusti 1946, och avled hastigt den 27 april 2013. 

Begravning sker den 17 aj kl 10,30 i Gammalstorps kyrka. Upplösning i kyrkan.

Tänk på Hjärt- och Lungfonden.

Pappa fick sin första hjärtinfarkt i augusti/sept 2003. Den hösten hade han först en hjärtinfarkt, en månad senare andnöd och ytterliggare en månad senare propp i lungorna. De försökte att göra en ballongsprängning men fick inget tillfredsställande resultat så i april året efter gjorde en bypass. Kommer inte ihåg hur många kärl som byttes ut men det var minst två stycken. 

Därefter har han haft flera proppar, lunginflammationer och svårt att andas.

I höstas började han att hosta och svimmade flera gånger men inget gjordes av läkarna. Nu i vår fick han byta läkare då hans gamla skulle gå i pension. Den första förändrade ingenting, medan den andra (sista) satte in fem (5) urindrivande. Och ringde en dag för att tala om att pappas hjärta var förstorat och att han var mycket bekymrad, skulle något hända så var det akuten som gällde. Dessutom fick pappa en tid för att spola öronen då han hade vaxpropp som kunde vara en bov i svimningsdramat, samt skulle träffa läkaren igen. Tja när tisdagen kom så var inte ens den läkaren där, och mer hann inte hända innan den sista dagen.

På kosläppet i Bräkne Hoby, har Blekinge KAF kaninutställning, och vi var oroade om pappa verkligen skulle med, men han ville. Så mamma var och hämtade rullstol då han inte orkade gå några längre sträckor. Han var med nästan hela dagen, skrattade skämtade och pratade med alla som kom fram, stortrivdes. När själva utställningen var över ville han hem så mamma körde. Någonstans mellan B-H och Karlshamn tar han av sig glasögonen och säger att han inte kan se riktigt klart längre. 

Hemma i Agerum kör mamma fram bilen så att han bara ska kunna gå enstaka steg för att komma fram till trappen och in, men han hann inte ens så långt. Han säger: det här står inte rätt till... och sedan får han inte fram fler ord. Han dör i mammas armar där hemma på trappen. 

Nu kanske många tycker att detta är inget jag ska skriva om, men för mig är detta en del av mitt sorgearbete, min bearbetning. Tycker ni att det är privat så strunta i att läsa det då, valet är ert! 

Vilket är bäst? Att dö så här snabbt hemma med sin fru ( vi andra hann inte hem) eller ligga sjuk en längre tid, kanske kopplad till en maskin och sakta tyna bort? Hur man än ser det så är man aldrig tillräckligt förberedd.

I måndags gick vi till dagis igen. Visst var det en jobbig dag, men Linus behövde sina nya rutiner, han förstår ju inte vad som har hänt, och om jag hade gått hemma med honom själv så hade jag bara tänkt på pappa och gråtit ännu mer. Man kan ju inte låta bli att tänka ändå, men det blir lite annolunda när man har annat att syssla med. 

Tisdagen däremot var vi hemma, eftersom killen från begravningsbyrån skulle komma hem till mamma och det var en massa förberedelser och beslut som skulle tas, som mamma inte ville ta själv. 

Onsdagen var röd dag och tillbringades också hemma, men torsdagen var det dags igen ÄNTLIGEN.  Både jag och Linus tyckte nog så, Linus var lite lugnare och tror jag, lite trött men lekte ändå. Vi var med på lunchen den dagen, och Linus somnade i vagnen hem, helt uttröttad av dagen.

Idag var vi där halv nio och när de kom ut på lekplatsen på baksidan så fick jag och den andra mamman säga hej då och gå. Det var nog det jobbigaste jag gjort med Linus, säga hej då och gå trots att han grät. 

Gick hem och passade på med lite egentid och pyssel, diska, tvätta etc. Var på helspänn men de ringde aldrig så vid ett gick jag dit igen och hittade en nyvaken liten Linus i Mariannes famn. 

Han, som vägrar att somna hemma av sig själv, somnade snabbt i sin vagn och sov gott ute, nedbäddad med täcke, fleecedräkt och mössa. 

Summa sumarium: helnöjd med dagiset, fröknarna och Linus själv. På måndag tar vi en ny kort dag 8-10 men från och med tisdag är det fem timmar om dagen som gäller.