I förra veckan, innan snön hade försvunnit, skulle jag gå ut och hämta in posten och slänga skräp. Efter att ha stängt soptunnan efter mig skulle jag gena över rabatten till brevlådan, och trampade snett, foten gled och jag ramlade med höger knä rakt ner på en sten. Halt och öm i flera dagar, och ett ganska så färgrikt blåmärke pryder mitt ben.

Dagen efter missade jag i trappen ner till ena ytterdörren, gick den smala delen och höll på att ramla igen, men klarade mig med bara lite extra hjärtklappning.

Inatt vaknade jag och var kissnödig, och på väg ner för trappen missar jag ett eller två av de nedersta trappstegen, platt fall i golvet   . Nytt blåmärke på samma ben, lite svullen i trampdynan som är precis bakom tårna,och öm. 

Saken är den att när man har fibromyalgi så har man (jag) ständigt ont i min kropp. Jag vågar aldrig riktigt slappna av för då känner jag av allt. Och nu ordnar jag mer smärta efter hand, helt i onödan.

Samtidigt är allt jag tänker: vilken tur att det inte hände på morgonen när jag bär ner Linus... 

Jag är så trött på att alltid ha ont, alltid behöva ta tabletter och inte orka, klara av det jag vill göra! Fibro är en sjukdom som inte syns men jag lovar - den känns