Först av allt: Tack för alla nyårshälsningar på telefon, mail och facebook.! Har jag missat att besvara något så God Fortsättning! Ja, egentligen inte bara till er jag kan ha missat, utan till ALLA!

Hade en lugn och mysig nyårshelg med   . Enda som kunde varit bättre, hade varit om jag varit frisk. Veckan innan jul var jag knappt snuvig, men rösten kom och gick lite som den vill. Denna torsdagen började jag att snora lite grand, och innan helgen var helt över så hade jag ordentlig snuva, hosta och när jag kom hem igår kväll även feber.

Eftersom jag har undertemp, ligger normalt mellan 35,6 - 36,4 ungefär, så när det börjar att närma sig 37 då är jag sjuk. Och vi ska inte tala om nattens topp, 38 grader....

Mitt vanligaste uttryck denna helgen har nog varit Men Fan då! När jag behövet snyta mig igen, och igen och igen...

Ganska roligt: denna helgen har faktiskt fröet kunnat presentera sig lite grand för sin pappa, dvs h*n har inte slutat röra sig när en "främmande hand" kommit på magen. Annars är det ganska vanligt att när någon som inte är där dagligen och stundligen, försöker känna så blir det alldeles stilla, ville inte ens röra sig när mamma skulle känna. Kommer ihåg när Emme väntade Klara. Var det någon annans hand än min, mammas eller Niklas, då slutade hon röra sig.

När jag åkte från Jämshög så tog jag en tur upp till Olofström, till Ida och Erol i deras nya lägenhet, och mys med kidsen. Benjamin ville känna bebis hela tiden, jag hoppas att fröet vill presentera sig för honom också, men då var allt lugnt. Kidsen sprallade nästan över, längesedan jag träffade dom nu. Och så sitter jag där med snuva, feber och huvudvärk, orkade knappt med något alls. Ledsen för det! Jag får åka upp och hälsapå igen senare när snuvan rymt sin kos.

Med mig hem därifrån hade jag hela bilen full av bebissaker. Orkade inte bära in igår, men får väl ta tag i det under dagen. Och en barnstol till bilen.

Och på onsdag ska jag till Asarum och hämta en spjälsäng. Eller ja, mår jag inte bättre så får jag nog kidnappa någon bilburen i familjen att följa med.

Molly verkar dräktig, Anki tycker sig kunna känna fosterrörelser och hon har ökat lite i vikt. Spännande! Tyvärr blir det en kraschcours in i uppfödningen för Anki. Vi kunde inte vänta ett löp till att försöka för då hade det varit för sent åldersmässigt för Molly. Tanken är att nu ska Anki gå in i kenneln också, detta blir hennes debutkull.

Det är dags för Molly runt den 10 januari, det vill säga, inte lång tid kvar där.

I morgon ska jag och fröet på kontroll. Då ska det mätas och kollas hjärtljud osv. Spännande. Nu får man ett litet hum om storleken också.

Och hur mycket jag lagt på mig under dessa fyra veckor sedan förra besöket. Kan garantera att lite har det blivit!