Den började bra, men gick sämre...

För 3 veckor sedan hade Lillan 4 anfall, av epileptisk typ. Varför de börjat vet jag inte, men det har varit lugnt sedan dess. Fram till i fredags vill säga.

Hon var lite orolig i fredags, hade svårt att komma till ro, och vandrade mellan sovrummet och tv-rummet. Trodde att det var för att hon var nödig, så jag gick ut med henne, och hon gjorde vad hon skulle.

Men vid elva på kvällen satte det igång, då fick hon ett anfall, sträckte benen rakt ut, svansen böjd uppåt/bakåt som en spets och huvudet bakåt/åt sidan. klockade inte det, men det var i några minuter sedan slappnade hon av igen. För att efter ungefär 10 minuter sätta igång igen. Och det blev bara värre.

Ringde runt till veterinärerna i området, men fick bara öppettider och hänvisning som svar på deras telefonsvarare. Till slut (vid tjugo i ett på natten) fick jag tag på hemnumret till min vanliga veterinär. Och de hade fest som jag störde i. Fick rådet att ge henne tabletter och avvakta. Och tabletterna hjälpte. Men lördagen och idag är hon som drogad, vill så gärna vara sitt vanliga jag, men slirar i alla hastigheter, svårt att hålla balansen och sover mycket. Jag tror ju att det är en bieffekt efter alla muskelkramper hennes kropp fick utstå i fredags och tabletternas inverkan. Ska ge henne några dagar att komma i form, och blir det ingen ändring så får jag säga adjö till henne. Låter kanske hemskt och rått, men jag vill inte hålla henne i liv med tabletters hjälp, om hon inte kan få tillbaka sitt gamla, livfulla och galna liv. Då är det inte längre min Lillan.

Och det är inte bra för hennes kropp att ha så långa anfall under så lång tid, gud vet vilken skada det har gjort i hennes huvud :(