Varit inne på Läkarstationen och lagt om magen. Och kom hem ledsen, besviken och en aning rädd.

Det lilla hålet vi såg i går morse när Linda la om mig, var inte så litet som vi trodde... det är som en enkrona i storlek och går ner i gången till det andra. Gången som vi trodde inte ens gick på det hållet.

Så nu har jag två hål med en gång emellan.

Och när jag berättade om den punkten jag hade ont i igår på Kosläppet, så blev dagens sköterska lite orolig, och han tryckte och klämde för att känna. Men idag hade jag inte ont alls.

Frågan är bara nu: hur mycket mre orkar jag? Hur länge till orkar jag ha detta?

Eftersom vi skulel vara hela dagen i Bräkne-Hoby igår, så fick vi fixa omläggningen själva. Så i går morse kom Linda och gjorde det. Hon var med inne hos Distriktsköterskan i fredags och tittade hur det skulle gå till så hon visste.

Linda var duktig med det, men när hon torkade rent så öppnades ett nytt hål i huden. Troligen bara som huden är skör, och det kommer nytt inunder, men det känns ändå ganska skönt att en sjuksköterska ska kolla på det idag. Och i morgon är det min vanliga distriktsköterska som ska fixa det.

Nöjd med lördagens resultat:

Söting 94p

Cider 94,5p

Ironman 94p (återigen bedömd av sin uppf)

Jocke Jr 94p

Detta trots att fällningarna har satt igång. Söting o Cider var brunaktiga på benen, vilket är ett säkert tecken.

När vi kom hem satte jag in Cider till Söting i buren för lite lööve. Hon behöver inte ställas ut något mer nu.

Hade tänkt att jag skulle ställa mina tan-bebisar i Önnestad, men jag har räknat fel, de är inte riktigt färdiga tills dess...tror jag. Får räkna över det igen.

Det var ju kosläpp i Bräkne-Hoby med en himla massa andra aktiviteter, och kanonväder, så idag stramar det faktiskt lite i ansiktet för jag har tagit alla chanser att få lite sol på mig.