I slutet av augusti komme Söting att flytta till Varberg, tillsammans med 5 damer.

Det första gänget är sålt.

På hermelin-sidan är det Kompis, Bou och tre damer med tre ungar kvar som ska säljas. 1200:- för alla 8, prutat och klart. Eftersom vi bara bor 6½mil från Degerberga så är det ganska så lagom att kunna hämta dom i samband med det.

Visst är det lite av en klump, har haft kaniner ganska så länge, men intresset och engagemanget har dalat och nu ska de avyttras.

Kvar till salu finns

2+1 vuxna tan, svart plus 4 ungar födda i juni.

1+1 belgisk hare, Ironman med flera 95or så han kan reggas champion, och PippiAdolf´s Black Maria, PippiLotta, som är den enda tan svart i rasen med 2*95p

Men tiden finns liksom inte riktigt för det längre. Jag är ju knappt aldrig hemma, flera dagar i veckan tillbringar jag hos   .

Här händer massor hela tiden, mycket för privat att skriva, och lite annat   .

Kan väl börja med det som är okej:

Har blivit moster igen, den 29 juli föddes lilla Lovisa, 50 cm lång och 3070g "tung". Var inom för en gosestund, innan jag åkte hem i går. Med Lovisa men självklart även med hennes bröder Benjamin och Fabian. 

Har dåligt samvete för kaninerna och hundarna, och har nu tagit beslutet att avveckla kaninsidan helt. Inte på direkten, det är ju inte som om att jag skulle gå ut och nacka av hela bunten. Nej, men jag har talat om för en del människor att nu ska de bort, de finns till salu.

Detta är inget nytt beslut egentligen och beror inte heller på att jag träffat   , under ett års tid har jag märkt att intresset dalat, och dragit ner en hel del på antalet. Men nu ska de bort.

Hundsidan är redan minimal. Kennel..... med en foderhund och en hemma som går i avel, sedan en gammal pensionär. Här finns inte så mycket att förändra. Lillan väntar en kull nu om 3 veckor, och sedan är troligen aveln slut på henne.

Kommer troligen inte att behålla något efter henne, i alla fall inte hemma.

Nu finns det säkert besserwissrar som anser att jag har en kris, och att jag är melodramatisk (inte minst inom släkten   ) men faktum är att så här gott har jag inte mått på länge.

Vad kan man säga... jag är lycklig och kär, då kan man hoppa genom livet med stora kliv   . Det känns bra på alla sätt och vi :)