Och tid ska beställas hos C i Näsum för nytt hjärtintyg. har inte ringt till hanhundsägaren ännu eftersom jag vill vänta tills intyget är gjort. Men jag borde kanske förvarna i alla fall...

Parning bör ske i början av februari, spännande att lilla Råttan ska bli stor=)

Vald hane är en snart 5 år gammal ruby, hjärtintyg UA för någon vecka sedan och halvbror till Lillan (samma pappa). Eftersom hans mamma är trf och Molly har både trf och blenheim helsyskon, så kan här kanske bli alla fyra färgerna.

Huset fullt av hundar. Känns det som. Men det är ju det antal jag hade när jag bodde i lägenheten, så det är inte många egentligen. Förutom mina två och Emmes Wilma, så har jag Lova, Fiona och Molli här.

Beskrivningen på Fiona lät mer som lite dampig, men hon är helt underbar. Så go att när vi skulle upp och lägga oss nu ikväll så kallade jag henne för Sös, vilket är hennes mammas namn.

Lova är också go, och de är inte vidare vilda av sig, inte när man haft någon som Lillan i sitt liv.

Molli är 8 år, och som Helena sa, inte många knop där inte. Jo det var när hon var ute och sprang i snön.

Lova hade säkert varit här i minst en halvtimme innan hon upptäckte Asta i sin bur. Och sedan tillbringade hon halva dagen med att blänga på Asta och skälla ut henne med jämna mellanrum. Framåt kvällningen gav hon dock upp.

Inte promenixat idag eller igår. Tänkte att det kanske var en överansträngning... men det har inte blivit bättre. När jag stiger upp på morgonen så känns det bara lite stelt, men ett par trappsteg och sedan ömmar det för fullt igen =(

Jäkla skit! Nu när jag kommit igång med promenaderna så får jag både skoskav och ömmande knä. Behöver nästan använda en krycka ibland.

Hemkommen från doktorn. Blev ingen solning eftersom jag hade för lite psoriasis... och det var ju egentligen bra.

Istället fick jag ett gäng nya salvor utskrivna som jag ska hämta i morgon. Var sådan jävla kö och personalbrist på lasarettsapoteket så jag orkade inte stanna kvar o vänta.

Hemma fick jag massera in Blue Lotion på ena knäet. Har haft ont i det sedan igår när jag kom hem från promenaden. Måste nog vara överansträngning eller träningsvärk, för jag har inte halkat eller sträckt mig när vi varit ute....

I morgon blir det ingen promenad.... tror jag. Vi får se. Det är härligt att vara ute och OM det inte är halt så går det jättebra.

Inte klokt vad jag byltar på mig. Jag som alltid avskytt att ha för mycket kläder på mig, som gärna har hela-dagen-i -pyjamas-dagar eller vill byta till nattlinne/tshirt/pyjamas så fort middagen är avklarad....

Idag hade jag tshirt, fleecejacka, stor collegetröja och sedan vinterjackan, dubbla strumpor och så vantar, förutom de vanliga underkläderna och jeansen. Känner mig som en michelingumma. Väntar på mössa också (mamma ska sticka en så fort hon är färdig med den hon gör nu).

Träningsvärken i benen börjar att lätta men vänster knä spökar fortfarande, gör ont när jag går, eller böjer på det. Och skoskavet ska vi inte tala om. Bara blåsa MEN det ömmar ju...

Jaja, ett litet pris att betala för härlig promenad i vintern på halt underlag, det är det värt!

I slutet av denna vecka ska gamla Ika avlivas. Ika är min katt, en 13½ år gammal korsningskatt, maine coon/bondkatt. Hon är kastrerad sedan hon var ett halvår eftersom de övriga katterna vi hade var hennes två bröder och hennes pappa.

Nu i helgen upptäckte vi en stor knöl på hennes mage, som hon ömmar på. Dessutom har hon börjat att kissa inne.

Brukar skämta om att hon har evig PMS, men det stämmer inte längre på gamla rivjärnet, hon hade det i flera år efter sin kastrering men de senaste 4-5 åren har hon varit helt normal och fruktansvärt kelig.

Men nu.... kommer att sakna henne, men det känns som ett bra beslut.

Fast idag fick Wilma stanna hemma, eftersom hon inte var uppstigen eller ätit frukost när jag gick.

En uppfriskande promenad blev det, fast det kändes i ansiktet att det är underkylt regn på G, lite vassa stänk och bitande kyla trots att det inte var så kallt.

Och min största fasa när jag är ute på vintern är att halka och slå mig, är så rädd för det, så jag brukar spänna mig och givetvis få ont för det. Men underlaget var precis perfekt, lite knastrigt och snöigt men absolut inte halt. Gött!

En dag kom en gammal dam på ålderdomshemmet körande fram och tillbaka i korridoren i sin rullstol.
Hon gjorde hela tiden motorljud så att det skulle låta som hon körde bil.

Precis som hon körde där fram och tillbaka i korridoren hoppade en gammal
man ut ur ett rum och sa myndigt:

Ursäkta damen, men ni körde alldeles för fort. Kan jag få se på körkortet?

Hon rotar runt i handväskan och får fram ett gammalt tuggummipapper, som hon räcker honom.
Han tittar noga på det, säger att den här gången får ni bara en varning och skickar iväg henne.

Hon fortsätter sitt ändlösa körande fram och tillbaka.

Plötsligt hoppar farbrorn fram igen och säger allvarligt:

Ursäkta damen, men jag såg att ni körde över mittlinjen där borta.
Kan jag få se registreringsbeviset!

Ett lätt grävande i handväskan gör att hon får tag i ett gammalt kvitto, som han ser noga på och säger att den här gången blir det bara en andra varning.

Tanten sticker ivrigt iväg i en rasande fart, fortfarande låtande som en bil.
Plötsligt hoppar den gamle mannen ut ur ett rum, han är spritt
språngande naken och har ett präktigt stånd.

Tanten i rullstolen får något förskräckt i blicken, gapar och utbrister olyckligt:

Näää inte alkoholmätaren IGEN!!!