Har helt tappat gnistan. Hon var mindre än Svartingen, men är den av dom som ökat bäst nu under ett par dagar... men idag gav hon upp. Nu ligger hon i valplådan, andas ytligt, har inte ätit på flera timmar och kan inte förmås att ta varken spruta eller nappflaska. Har vätskat henne flera gånger. Har tagit det tunga beslutet att ta bort henne. Finnsinget hopp om livet längre.

Svarting är piggare, men har under dagen gått ner 5 gram. Henne ger jag nu flaska med jämna mellanrum.

Varför frågar man sig? Vad gör att det kan gå så här fel?

Förklaringarna kan vara många. Har mist valpar i kullar tidigare, men inte så här. En hopplös känsla. Och säkert lika traumatiskt och jobbigt för stackars Indra.

Valparna kom redan på dygn 59, men jag har fått tidigare och de har varit okej.

Valparna var små, men jag har tikägare som parat med Elton, och som klarade en 83g valp utan extra stödmatning.

Det var likadant med Pyrets sista kull: tiken var jättetjock, men valparna som föddes fram var pyttiga...

Nu kämpar jag med lilla Svarting och hoppas på att det ska gå bra. Tankarna som just nu rör sig i mitt huvud är väl främst: ska jag våga para fler tikar. Eller rättare sagt: orkar jag med att para fler tikar. Finns aldrig garantier, nästa kull kan gå jättebra!

Som tur väl är så dröjer det i alla fall 2-3 månader tills nästa tik ska paras. Jag hinner fundera mycket, och framför allt "förtränga/glömma" hur jobbigt detta varit.

Idag när jag skulle vätska valparna så gick det inte. Inget skinn att lyfta på Svarting och Röding, ja det var inte ens 0,5ml i nacken på henne innan det var stopp. Så de kan ju knappast vara uttorkade, eller hur?!

Och Indra själv är mycket lugnare idag, inte så flämtig, tempen 38,3, och ligger mera utsträckt med bebbarna när de ska dia. Hon kan ju haft ont av livmoderssammandragnngar igår...

Men Calcium i någon form ska ändå köpas hem (tack Anki, har vidarebefodrat till mamma som ska sköta inköpet, så att hon är förberedd om de inte har det hemma)

Har med jäman mellanrum inatt vaknat och då har jag passat på att värma nytt vatten till värmedynan. Inte så ofta de vill ligga där nu.

Trots deras minskning i natt så är jag ganska hoppfull. Det tar tid att hämta sug när man fötts, både för mamman och barnen, och deras vikter var ju inte mycket att hurra för redan från starten.  Målet är nått när båda ökar stadigt dygnet runt,men jag förstår att det kan dröja. Bara de ökar på dagen och inte tappar för mycket på natten så är jag nöjd..

Trots vätskning, att jag lagt till dom, och dessutom haft värmedyna i bädden så båda tappat i vikt i natt, Svarting bara ett gram men Röding hela 5g. Inte roligt.

Men samtidigt så har de varit pigga och själva snott varsin spene. Inte pipiga eller gnälliga. Rörliga