Kallaste natten hittentills sedan förra året. -13,9 var det igår kväll. Nu är det uppe på -2,6 igen, och en mulen, grå himmel. Har vi tur så kanske vi kan få det lite vitt.

Fast vitt är det redan, i form av frost. Jag tänkte mer att det kunde bli någon/några cm snö så att Lillan kan få ägna sig åt det hon älskar mest: Snödykning =)

Ann-Marie, det var ett kanonuttryck!

Jag kan vara väldigt pessimistisk av mig, men samtidigt brukar jag säga att det kunde vara värre. Eller det finns alltid någon som har det värre/sämre än jag.

Man får försöka att se allt från den ljusa sidan. Det lönar sig inte att se allt i svart, för det är skadligt för en själv. Allt ordnar sig med tiden och lite möda.

Och hur jävligt det än kan te sig så brukar jag vara kapabel att skratta efteråt, när det gått en tid och man fått tänka över saker och ting.

Ta bara hur jobbigt det var när vi (min morbror och jag) hittade mormor i sin säng, där hon somnat in med glasögonen på näsan och sin Hemmets Veckotidning i handen. Livet kändes pest, jag orkade inte mycket. Det var inte bara det att vi hittade henne, vi fick bryta oss in genom en dörr för att komam in till stackars Lina som ville ut och kissa och bajsa, och till mormor. Det är en sak man aldrig glömmer.

Men även om man inte glömmer det, så är det inte nyttigt eller bra att bara tänka på det. Istället får man komma ihåg allt roligt och härligt man gjorde med henne innan hon fick somna. Alla roliga komentarer hon kunde kläcka, för att hon inte riktigt hann med i svängarna.

Som den gången när hon åkte med min mamma och äldsta syster från Pukavik till olofström för att handla. Innan de kör berättar hon att hon harft dålig mage under natten, och stoppat papper i trosorna nu. Under färden sladdar Lotta lite grand (tror jag att det var) på ett ställe. Mormor sitter tyst ett tag, och så säger hon: Fan lotta. Jag höll ju på att skita på mig!  (Hon brukade aldrig svära och inte heller prata ovårdat. Mormor kunde vara ganska pryd och städad)

Eller när hon följde med oss till Eko i Fjälkinge. Hon fick köra vagnen eftersom vi tänkte att den kunde hjälpa hennes balans och hon kunde ju inte gå så fort. Observera TÄNKTE. Vi fick jaga henne mellan raderna i affären för att hinna ifatt och kunna lägga i våra egna varor i vagnen. det var som att ha en 4-åring med sig i en gottebutik. Mamma hade sällan med sig alla sina egna varor hem när de var och handlade ihop =)

Hur hon ringde hem till sin lillasyster på lördag morgonen, och så pratade de i timmar, för det var billigare då. Eller hur hon stängde av eller skruvade ner radion varenda gång de spelade Kristina från Duvemåla för hon avskydde den sången, och vi kunde inte låta bli att retas lite med henne.

Hennes höjdpunkt på sommaren var när vi samlade så många som möjligt från släkten (både min mammas och min pappas sida) och spelade brännboll, grillade korv och umgick hemma hos henne. Hon hängde inte riktigt med i svängarna, hörde lite illa, men njöt av så mycket folk runt sig. Och hon var Pärla med alla. Det var bara enstaka som sa Ingeborg, utan honb är och förbli Pärla för oss alla!

Det är dessa roliga och fina minnen som man ska tänka på, le och skratta åt, och aldrig glömma. Så LE!