Vaknar, stiger upp, går på toa och så sitter jag en eller två timmar med illamående, kallsvettas och ont i magen. Vågar inte äta frukost, knappt dricka.  Och NEJ, jag är absolut inte med barn! Vet i sjutton vad det är, men det är jobbigt. Och sedan min värk, armbågarna, armarna, nacken =( till det lägger vi till att jag biter ihop mina käkar så jag får ont i huvudet.

   Då börjar jag helt automatiskt att tänka på Nisse Hellberg och Wilmer X:

" Om en hund mådde så här, en klapp (?) i baken och så bär det iväg till en fyrbent Sankte Per"

Idag verkar det bli en allmän klagotråd. Känner mig deppig och nere, och TRÖTT. Saknar solen idag, samtidigt som vårvädret gör mig helt slut. Hur ska man orka klä på sig och sitta i skolan hela dagen?

Vaknar så fort det börjar bli ljust och då SKA man ut! Händer inte så många stora olyckor inne, för Hoppsan vrålar i hög sky när det är dags att gå ut. Inte sjutton vill hon bajsa inne. När de stora olyckorna händer så beror det på att jag inte är tillräckligt snabb.

   När de sedan gjort vad de ska ute, med de stora hundarna, då får de små komma in och äta frukost, antingen i sin hage eller på köksgolvet. Funkar jättebra. Efter mat ska de små julskinkorna busa av sig litegrand med de stora innan det är dags att gå och sova igen. Till och med Elton har blivit så pass cool att han kan leka med sina barn.

   Den enda som absolut inte vill leka med dom, eller ens titta på dom, är gamla sura Godis. Allt hon vill är att lägga sig någonstans dit de inte kan komma. Hennes favvoställe är att lägga sig i utställningsburen, och sedan dra igen dörren efter sig. Hon har blivit så oerhört lik sin pappa Eddie, för så gjorde han också när han ville vara ifred.

Igår städade mamma tv-rummet och la in en ny matta, som Love idag undersökte på alla håll och kanter. Där hade ju varit vanligt golv igår och idag en mjuk och fin matta.. hmm undrar var den kom ifrån?

  Idag fick de sin frukost vid 7 tiden, och det var två hungriga små troll som hoppade mot gallret. De har lärt sig var jag ligger och hoppar mot min sida för att väcka mig. Ja, Hoppsan gör mer än så för hon försöker numera klättra ur. Just nu ligger de huller om buller med alla sina nallar i valpkorgen och sover så att det nästan (inte riktigt) är snarkvarning. Det tog på krafterna att busa ute på gräsmattan med mamma och storasyster, och sedan vara inne och springa runt på mattor och golv. De är härliga att se!

Efter var kull så tappar Pyret all päls. Och eftersom hon som fullpälsad har mycket så är det enorma kokor av svart hår som ligger här, brukar ju samlas bäst på mattorna (då får man borsta med skurborste, jippiee med värk i armarna), i trappan (enkelt, bara dammsuga) och i sängen (där får man använda hundägarens bäste vän: klädrullen)

   Vaknade i morse av att det killade i näsan, jo klart hade jag fått hundhår i den. Nysattack!

   Och hon ser ut som en schimpans, ni vet, inte tillräckligt med päls, utan huden syns igenom. Jag kammar och använder trimkniv, och pälsen bara faller.... men som tur väl är så hämtar den sig snabbt igen.